Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Meli Petersson Ellafi

Peter Hjörne: Det säkra för det osäkra!

Även om virusspridningens fortsättning är höljd i dunkel så är det inte dumt att vara förberedd på det värsta och hoppas på det bästa.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Coronaviruset är på allas läppar, bildligt men inte bokstavligt, tack och lov. Alla talar om det, alla måste förhålla sig till smittan på något sätt. Viruset påverkar allas vår vardag även om alla självklart inte känner och tycker likadant – och alla påverkas inte på samma sätt. Var man arbetar, med vad eller vart man har rest bestämmer till en del våra förhållningssätt. Också hur vi som individer ser på risker och ansvar avgör hur vi agerar.

Somliga tycks ta det hela med knusende ro, andra är långt mer oroade. En undersökning från Novus visar att varannan svensk känner oro för att viruset skall spridas inom Sverige, en rejäl uppgång från förra veckans 30 procent. Undersökningen visade också att 28 procent av befolkningen är rädda för att själva bli smittade, också det en signifikant uppgång från förra veckan då blott 18 procent kände den oron.

Resultaten är föga förvånande. Rapporteringen i trovärdiga nyhetsmedia, som GP, är omfattande. Dagligen och stundligen får vi uppdaterade siffror på antal smittade i Sverige och i världen. Kopplingen mellan norra Italien och Sverige är tydlig. Mängder av sportlovsfirare har återvänt från norra Italien, Europas mest drabbade område.

Graden av oro är rimligtvis också kopplad till i vilken mån vi litar på våra myndigheters bedömning och på deras agerande. Anser man att Sveriges, i förhållande till många andra länders agerande, bekymmersfria hållning är förtroendeingivande och riktig? Eller tycker man att det, som vanligt i Sverige, är för lite och för sent när kriser av olika slag skall hanteras.

Rader av experter uttalar sig. Pandemi eller inte? Fortsatt våldsam tillväxt i antal smittade eller har smittspridningen nått sin kulmen? Professor Joacim Rocklöv, vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, sa till TT i fredags att viruset sars-cov-2 kommer att drabba de allra flesta svenskar. Statsepidemiologen Anders Tegnell hävdade i stället att smittspridningen i Sverige kan ha nått sin kulmen.

Hur länge kommer coronaviruset härja? Rocklöv menar att det kommer att finnas kvar länge medan andra anser att det blir mer kortvarigt.

Hur farligt är det nya coronaviruset? Inte heller om dödligheten bland smittade tycks experterna vara ense. Världshälsoorganisationen WHO har talat om dödlighet på över tre procent medan statsepidemiologen Anders Tegnell, som verkar tillhöra optimistlägret, säger sig ha sett beräkningar på 0,7 - 0,8 procent.

Sanningen är alltså att ingen med säkerhet vet ens vad som händer just nu, än mindre vilka de långsiktiga konsekvenserna blir bortom själva sjukdomen. Hur påverkas till exempel världens ekonomi?

Redan nu har Europas största regionala flygbolag, det brittiska Flybe, gått i konkurs och flygbranschens eget organ IATA förutser att världens flygbolag kommer att tappa mellan 600 och 1 200 miljarder kronor i intäkter.

Resandet sjunker, konsumtionen går ner, fabriker stänger, börskurser rasar, stora mässor, konserter och idrottstävlingar ställs in, andra idrottstävlingar spelas utan publik, förbud mot större folksamlingar införs, nödsjukhus upprättas, skolor och universitet stängs. Utan någon som helst tvekan påverkas världsekonomin negativt. Men hur mycket och hur länge? Givetvis beror det på coronavirusets framfart och om det vet vi uppenbarligen väldigt lite.

På längre sikt är utvecklingen alltså höljd i dunkel. En del experter kommer att ha haft fel, andra rätt. Det kommer att vara svårt att klandra bedömare och beslutsfattare för att under sådana omständigheter ha haft fel. Sannolikt kommer vi inte heller kritisera dem som "tagit i för mycket" eller varit för pessimistiska. Däremot kommer domen mot dem som gjorde för lite vara hård. Mycket står på spel, viktigast är människoliv.

I ett sådant läge borde, som jag skrev i förra söndagens krönika, det rimliga vara att "planera för det värsta och hoppas på det bästa". Eller som det engelska ordspråket lyder: "Better safe than sorry" - det är bättre att vara försiktig och skydda sig mot risk än att vara oförsiktig.

En sak är vad myndigheter säger och gör, en annan hur enskilda individer agerar. Svenska folket drar sina egna slutsatser och handlar därefter. Det är inte överdrivet och räddhågset utan klokt och rationellt.

Man köper handsprit (om den inte är slut), hostar i armvecket, tvättar händerna oftare, lagrar febernedsättande och hamstrar mat med lång hållbarhet. En del undviker folksamlingar, andra undviker även korta resor, somliga dyker inte upp ens till betalda resor. Sedan länge planerade skolresor ställs in.

De flesta tycks också göra vad myndigheterna uppmanar oss till, exempelvis stanna hemma om man är sjuk. Det är en solidarisk handling mot andra, inte minst äldre som är mest sårbara.

I vissa fall trotsar enskilda myndigheternas rekommendationer. I fredags hölls fem skolor i Stockholmsområdet stängda. I flera av skolorna hade elever konstaterats vara smittade av coronaviruset. Statsepidemiologen sa sig vara oförstående inför stängningarna.

– Jag förstår inte detta. Jag var på ett möte med alla kommunchefer i går kväll och vi var överens om att det inte finns någon anledning att hålla skolor stängda, sa Anders Tegnell.

"Vi stänger skolorna i dag som en försiktighetsåtgärd", sa rektorn på en av skolorna.

Helt enligt devisen "Better safe than sorry" - att ta det säkra för det osäkra!