Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det organiserade tiggeriet är ingen råtta i pizzan

Med ett tiggeriförbud skulle incitamenten för både tiggeri och människohandel minska. Kanske hade ett förbud redan kunnat vara på plats, om man inte varit så upptagen med att brunmåla de som lyfte problematiken med tiggeriet.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Allt för ofta påminner den svenska debatten om sagan om kejsarens nya kläder. Vi har sett det gång på gång, framförallt i frågor kopplade till migration: länge vägrade man kännas vid det faktum att den stora invandringen skulle bli svår att hantera, att det finns vuxna som försöker söka asyl som barn och att tiggeriet kunde vara organiserat. Gud nåde den som försökte påtala att kejsaren var naken. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sanningen om tiggeriet har visat sig vara en annan än den som länge varit den allmänt accepterade. I onsdags visade SVT:s Uppdrag Granskning hur tiggeriet i Göteborg närmast påminner om modernt slaveri. Genom att följa en tiggande rullstolsburen kvinna lyckades Göteborgspolisen avslöja organiseringen. Kvinnan satt utanför Nordstan tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan.

När polisen såg att fler personer besökte samma lägenhet som den rullstolsburna kvinnan började polisen följa även dem. Den röda tråden var att alla på något sätt var funktionsnedsatta: en var blind, en annan nästan blind och en tredje hade ett handikapp och svårt att gå. Den första veckan kissade den helt blinde mannen på sig då ingen hjälpte honom att hitta en toalett under de tolv timmar långa passet.

Tiggeriet är ovärdigt. Framförallt för de som tvingas till det. Men den misär som många av tiggarna lever i resulterar ofta i sanitära olägenheter som, direkt eller indirekt, påverkar hela omgivningen. Ledarskribenten Per Gudmundson har skrivit om hur tiggare tog över en lekplats i Stockholm, som sedermera stank av avföring (SvD 4/10). Detta är särskilt allvarligt för de förskolor som inte har egna lekplatser, utan är beroende av de offentliga. Dessutom kostar det åtskilliga miljoner att sanera.

Ett vanligt argument mot tiggeriförbud är att det skulle vara populistiskt då befintlig lagstiftning möjliggör hantering av problemet med människohandel. Men det stämmer inte. Människohandel är förvisso olagligt, men det är svårt att få någon dömd; de senaste tre åren har polisen fått in 80 anmälningar om misstänkt människohandel, men endast fallet från Göteborg har lett till en fällande dom (SVT 5/10). Utöver det lär det finnas ett stort mörkertal som aldrig ens leder till anmälan. Med ett förbud, och resurser till polisen så det också efterlevs, skulle incitamenten för både tiggeri och människohandel minska. Kanske hade ett förbud redan kunnat vara på plats, om man inte varit så upptagen med att brunmåla de som lyfte problematiken med tiggeriet.