Det lösa pratet om fascism underkänner valresultatet

Jag gillar inte heller att Ulf Kristersson blev statsminister, men att högerpartierna vann valet är inte ett hot mot vare sig demokratin, yttrandefriheten eller de mänskliga rättigheterna.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Jag känner ganska många som lagt sin röst på Sverigedemokraterna. Inte speciellt konstigt med tanke på valresultatet, SD blev trots allt näst största parti. Jag känner också ganska många som röstat på Socialdemokraterna. Samma sak där, glädjande nog för min personliga preferens är sossarna fortfarande största parti, även om man inte lyckades bilda majoritet. Det blev en borgerlig regering när folket sagt sitt. Demokratin fungerar som det är tänkt.

Men vi har en eftervalsdebatt som jag menar av och till ifrågasätter valresultatet. Jag gillar inte heller att det blev Ulf Kristersson som blev statsminister i stället för Magdalena Andersson – men detta faktum är ändå inte ett hot mot vare sig demokratin, yttrandefriheten eller de mänskliga rättigheterna. SD:s historiska rötter i rasismen är djupt problematiska för partiet. Men när debattörer hävdar att svenska folket har röstat fram fascismen tycker jag man är farligt nära att underkänna folkviljan. Det är en vansklig väg att gå.

ANNONS

Tittar man på USA är det väldigt många medborgare som inte litar på att demokratin fungerar som den ska. Förfärande många amerikaner tycker att den sittande presidenten egentligen inte vann valet, att han innehar ämbetet illegitimt. Efter de senaste amerikanska valen för någon vecka sedan är det många som hotar med att överklaga valresultaten. Stormningen av Kapitolium talar sitt tydliga språk. Göder man hatet mot sin politiska motståndare är det ytterst demokratin som tar stryk.

I den läsvärda boken "När vi började", författad av Gustav Möller och utgiven på Tidens förlag 1959, kan man följa socialdemokratins utveckling innan demokratin som vi känner den ännu hade fått fäste i landet: ”Sverige kallades för en urgammal demokrati, emedan vi haft riksdagar i århundraden, men medborgarrätten var förbehållen den som på grund av egendom eller inkomster befann sig på en högre ekonomisk nivå än arbetarklassen.”

Efter mycken kamp mellan förespråkarna för parlamentarismen och arbetarrörelsens mer anarkistiska delar som menade att allmänna val var ett borgerligt påfund och att revolutionen var det enda riktiga att sträva efter, vann ändå den pragmatiska reformismen.

I en annan läsvärd bok, "Radikalisering" av Håkan Järvö och utgiven av Studentlitteratur, beskrivs vägar in i och ut ur extremism och fundamentalism: ”Man behöver inte söka sig till ytterlighetsrörelser i dagens polariserade politiska klimat för att hitta exempel på avhumanisering av politiska motståndare. Epitet som vänsterbliven, brunråtta, husblatte, fiskmåshöger och syltrygg syftar alla till att placera motståndaren i en kategori av mindre värda människor vilket i slutändan underlättar att motivera våldshandlingar mot dem.”

ANNONS

Det är inte så längesen vi firade att rösträtten fyllde 100 år i vårt land. Den vanns inte utan uppoffringar. Jag menar att den avhumanisering av politiska motståndare som pågår just nu riskerar att skada tilliten till att det demokratiska systemet levererar. Respektera valresultatet. Låt oss debattera sakfrågorna och lägg ner skitsnacket.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS