Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Peter Hjörne: Det hade jag ingen aning om...

Hjörne: Det behövs någon eller några med hög arkitektonisk och konstnärlig kompetens som ges ett övergripande ansvar för hela Avenyns upprustning.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag är här för att rapportera nyheterna, inte vara nyheterna. Uttalandet har tillskrivits den legendariske amerikanske journalisten och nyhetsuppläsaren Walter Cronkite. I tjugo år, från 1962 till 1981, i en tid då de stora tv-kanalerna växte till enorm styrka, ledde han CBS Evening News och blev en nationell institution. Han kallades "Uncle Walter" - en person som man respekterade, lyssnade och litade på.

Cronkite guidade amerikanarna genom två decennier av omvälvande händelser.
Det var han som berättade att John F Kennedy var död, den 22 november 1963. Det var han som rapporterade om den första månlandningen. Och det var han som talade om för amerikanerna att de inte kunde vinna Vietnamkriget, efter en reportageresa i krigets Vietnam 1968: "Det är nu mer uppenbart än någonsin tidigare att den blodiga erfarenheten Vietnam är en återvändsgränd." 

President Lyndon Johnson lär då ha sagt: "Om jag har förlorat Cronkite, så har jag förlorat Amerika."

Cronkite började sin journalistiska bana redan som pojke. Under tre decennier gjorde han allt inom journalistiken tills han

1962 blev han nyhetsankare för CBS Evening News. Han drog stor publik och blev bland annat känd för sin legendariska avslutning på programmen: "And that is the way it is".

Walter Cronkite var den hungrigaste reportern i sin generation, han älskade nyheter och han älskade sanningen - och han tyckte väldigt sällan:
"Jag är nyhetsuppläsare, nyhetsspridare, nyhetsankare och jag är redaktionschef - inte kommentator eller analytiker. Jag känner inget behov av att vara tyckare", sa Cronkite i en intervju.

Under 70- och 80-talen var han den person som amerikanerna litade mest på, för hans absoluta tro på betydelsen av objektivitet, för hans lugn och för hans vänliga framtoning. 

Till och med 14 år efter att han pensionerat sig från CBS kvällsnyheter rankades han som överlägsen etta bland amerikanska TV-journalister i en stor undersökning.
Walter Cronkite blev tidigt en journalistikens megastjärna - men en motvillig sådan.

Trots alla framgångar blev han genuint förvånad när människor rusade fram till honom och inte till de politiker han bevakade: "Jag är här för att rapportera nyheterna, inte vara nyheterna."

De senaste veckorna har vi på Stampen till en del varit nyheterna medan våra tidningar, till exempel GP, hela tiden rapporterat nyheterna, också om oss själva. 
Säkert kommer våra förehavanden framåt bevakas och rapporteras. Det är emellertid min förhoppning att tyngdpunkten kommer att flyttas från historia till nutid och framtid, från att vara i nyhetsfokus till att själva fortsätta att fokusera på nyheter.

Och som den "mentale styrketränaren" och författaren Olof Röhlander skrev i sitt veckobrev "Veckans peptalk": "Låt alltid framrutan vara större än backspegeln!"

Att rapportera nyheterna är vad GP gör alla dagar. Mitt jobb är att göra det Cronkite för det mesta avstod ifrån, nämligen att kommentera nyheterna. I tisdags presenterade GP vad som både var en nyhet och inte.

Rubriken löd: "Ovetande om vad de beslutat". Det är vi många som misstänkt, så i den meningen var det ingen nyhet. Däremot var det en nyhet att politiker I Trafiknämnden nu bekräftade att de inte visste vad de hade gjort.

Moderaten Axel Josefson berättade för GP att "vi fick informationen på samma sätt som götborgarna - genom tidningen", det vill säga genom GP. Vi var där för att rapportera nyheterna - till och med för dem som hade skapat nyheten. 

Det som politikerna inte visste att de bestämt var byggandet av "vattenspelet" på Avenyn vid Götaplatsen. Oaktat vad man tycker om den märkliga vattenplattan så är hanteringen och beslutsgången än märkligare.

Den dåliga planeringen bekräftas dessutom av att "vattenspelet" blivit en trafikfara. Därför har trafikkontoret satt ut vakter i illgula västar - vakter som trafikdirektören i Göteborg kallar värdar. De skall nämligen också informera om Götaplatsen. 

Men när jag frågar en av vakterna så blir svaret det väntade. Vi är här för att förhindra olyckor, till exempel att barn springer ut i gatan till vattenplattan.
-Vi skall vara här tills staketet sätts upp om ungefär en månad.

Nya konstnärliga höjder: Små färgade fontänstrålar omgärdade av ett staket.
Jag har ju tidigare efterlyst svar på frågan om hur beslutet kommit till.
I en insändare i GP berättar Birgitta Lööf på stadsbyggnadskontoret och Susanne Hultgren på trafikkontoret att beslutet grundar sig på ett gestaltningsprogram.  De skrev också att det programmet "har vi diskuterat med göteborgarna, vi har haft remisser, dialoger och utställningar." 

Den beskrivningen kan dock inte gälla vattenspelet som totalt överraskat göteborgarna och uppenbarligen också dem som beslutat.

När trafikdirektören Stefan Eglinger dessutom säger att det bara finns ett övergripande underlag för upprustningen av Avenyn men att det inte är särskilt detaljerat så blir man än mer orolig. Detta gäller Göteborgs viktigaste gata, som man i högtidsformuleringar hävdar, skall återföras till sin forna prakt och ges internationellt attraktionskraft. 

Lägg till det lekstugan med planteringar runt Poseidon, plockepinnbyggnationer längs Avenyn och popuppträdgårdar så inser man att något radikalt måste ske för att förhindra ett gestaltningsmässigt haveri. 

Det behövs någon eller några med hög arkitektonisk och konstnärlig kompetens som ges ett övergripande ansvar för hela Avenyns upprustning. Och Göteborg behöver nog, precis som Stockholm har, ett skönhetsråd!

Tills dess borde det bli halt i alla förändringar på Avenyn!