Polisen är en av de institutioner i Sverige som åtnjuter högst förtroende hos svenska folket, enligt den nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet. Men hur länge till?
Det kan man fråga sig efter de senaste veckornas dokusåpa inom polisledningen, där Stockholms regionpolischef Mats Löfving och underrättelsechefen Linda Staaf spelar huvudrollerna. Förutom att det ska ha förekommit en ”privat men ytlig” relation dem emellan har Löfving polisanmälts – inte bara en gång – för grov fridskränkning och ofredande mot Staaf. Turerna i Paradise Hotel är ingenting emot vad som pågår inom Polisen.
Dessutom finns det frågetecken kring om allt gick rätt till när Linda Staaf fick jobbet som underrättelsechef, en tjänst som tillsattes av – just det – Mats Löfving. En förundersökning har inletts om grovt tjänstefel. Löfving är numera omplacerad.
Hela historien luktar maktmissbruk och mygel. Det hade varit illa nog om det enbart hade handlat om Löfving och Staaf. Men det är inte första gången som en chefstillsättning inom Polisen har skäl att ifrågasättas. Sedan 2015, då Polisen slogs ihop till en nationell myndighet, har det förekommit både intern och extern kritik kring vilka som får toppjobben.
En polis talar om att ansökningsprocessen ofta är en ”skenprocess”, där det är bestämt på förhand vem som ska få jobbet (SVT 15/12). Det finns ”en röta” i hur chefstjänster tillsätts, säger en annan polis till Svenska Dagbladet (17/12).
Kritiken kommer inte bara från anonyma vittnesmål. Både Polisförbundet och Justitieombudsmannen (JO) har påpekat problem med Polisens chefsrekrytering. Det handlar bland annat om hur det gick till när nya tjänster skulle tillsättas i samband med omorganisationen.
Ett fall handlar om en kvinnlig chef som blev förbisedd till förmån för en manlig kollega som var mindre meriterad. Hon överklagade beslutet till Statens överklagandenämnd och fick rätt. Polisen valde att strunta i nämndes beslut. Sedan hamnade ärendet till slut hos JO för två år sedan, där myndigheten fick skarp kritik. ”Det kan inte accepteras att en myndighet sätter sig över en överinstans avgörande på det sätt som Polismyndigheten har gjort”, sa JO Per Lennerbrant (Lag och avtal 9/4 2020).
Det verkar som att Polismyndigheten föredrar att spela efter sina egna regler, åtminstone när det går att komma undan med det.
Därför kan man inte låta bli att undra: finns det fler skandaler inom Polisen, som bara väntar på att avslöjas? Och vad hade hänt om uppgifterna om Mats Löfving inte hade kommit till mediernas kännedom? Hade han bara fått fortsätta på sin post, som om ingenting hade hänt? Polisen är en av Sveriges viktigaste myndigheter och borde följa alla regler till punkt och pricka. Om den ska förtjäna sina fina förtroendesiffror krävs förändring.
LÄS MER: Göteborgs stad understödjer i praktiken polishatet i förorten
LÄS MER: Polisen är vårt skydd mot barbariet
