Vindkraftsnurror utanför byn Koler i Markbygden, Norrbotten
Vindkraftsnurror utanför byn Koler i Markbygden, Norrbotten Bild: Helena Landstedt/TT

Det behövs en realistisk klimatpolitik

En mer genomtänkt klimatpolitik kräver att politiker kritiskt granskar många av de utgångspunkter de har antagit som självklara under många år.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

De globala klimatmålen är orealistiska och bygger på antagandet att en stor andel av jordens befolkning helt ska avstå från ökat välstånd. Detta och många andra impopulära teser driver forskaren Schalk Cloete i en uppmärksammad vidräkning med hela den västliga klimatstrategin. Budskapet är tydligt: Dagens politik för grön omställning fungerar inte.

Enligt Cloete är det omöjligt att begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader. Ett maxtak på 2 grader skulle förhindra utvecklingsländer som Indien från den tillväxt som vi i väst har tagit för given. Det mer rationella målet, menar Cloete, är 2,5 graders temperaturhöjning. Vad är det som är rationellt med att acceptera ett sådant, mindre ambitiöst mål, undrar nog många.

ANNONS

Ju mer välutvecklade länder har blivit, ju mer koldioxid släpper de ut. Till en viss nivå. Europa släppte ut som mest 1979, för att därefter minska nästan varje år sedan dess. Men välutvecklade länder är också de platser där lägst andel av befolkningen drabbas av naturkatastrofer. Det har inget att göra med frekvensen av sådant som översvämningar och värmeböljor, utan det faktum att rika samhällen är mer motståndskraftiga mot plötsliga svängningar. Aldrig har så få människor, världen över, dött i naturkatastrofer som nu. Detta, menar Cloete, är ett skäl till att man är så illa tvungen att acceptera en något högre temperaturhöjning än vad som idag är fallet.

Välutvecklade länder är de enda där det finns en bred offentlig enighet om att minska koldioxidutsläppen. Man är beredd att ta vissa kostnader för att möjliggöra en grön omställning. Dessutom finns pengarna som krävs för att ta fram realistiska gröna energikällor. Välståndet är en förutsättning. Men även med ett sådant välstånd väljer man ofta fel väg framåt.

Flera förnyelsebara energikällor som vind och sol har under det senaste decenniet blivit väldigt mycket billigare. Men det leder inte till några betydande vinster för klimatet att ösa pengar över redan ”mogna teknologier” där kostnadsminskningen redan har ägt rum. Nyttan avtar helt enkelt efter ett tag och mer statliga pengar leder inte nödvändigtvis till mer eller effektivare sol- och vindkraft.

ANNONS

Men politikerna tycks av någon anledning älska att fortsätta ösa pengar ned i samma brunn. Stödet till redan etablerade energislag är mångfalt större än stödet till forskningen som syftar att uppfinna nya gröna innovationer. I stället för att möjliggöra framväxten av det mest effektiva energislaget begränsas stöden till politikernas favoritprojekt.

Vad som i praktiken belönas är inte den bästa gröna teknologin (mest kostnadseffektiv och lägst utsläpp) utan den industri med mest slipade lobbyister eller det projekt som i politikernas ögon bär med sig sekundära fördelar som arbetsplatser i en viss kommun.

Att ödsla miljarder på befintliga industrier är i bästa fall slöseri. I värsta fall är det pengar som inte läggs på ren forskning. Men värre är när något som många är fullkomligt eniga om – att det är viktigt att stänga ned tillgången till fossila bränslen – i själva verket får motsatt effekt.

En av Cloetes huvudpoänger, och detta är svårt att svälja för många, är att det inte går att genomdriva en grön omställning (så kallad ”divestment”) genom att minska utbudet av fossila energikällor som gas och kol eller genom att stänga ned kärnkraft. Fler blir beroende av dessa energikällor eftersom övergången inte sker på ett rimligt vis.

ANNONS

Det driver enbart upp priserna på energi på kort sikt, vilket i sin tur leder till inflation och fattigdom, vilket i sin tur leder till att allmänheten är mindre benägen att lägga någon vikt vid klimatfrågor. Då krävs det i stället snabba investeringar i exempelvis flytande gas (LNG) eller att oljekraftverk, som det i Karlshamn, dras igång mitt under högsommaren.

Detta ser vi nu hända över stora delar av världen. Och det bygger inte enbart på att det är krig i Ukraina, med allt vad det innebär för den ryska exporten av gas och olja. Priserna har ökat ända sedan världen öppnade upp under slutet av pandemin.

Cloete visar att det finns tre huvudsakliga fel med den moderna klimatpolitiken.

Det första är att vi tror att fattiga länder ska ge upp sin tillväxt. Det kommer inte att ske. De måste tillåtas ett mått av välstånd för att vara kapabla till en grön omställning.

Det andra är att vi investerar för mycket i teknik som redan står sig, på bekostnad av ny teknologi som kan ge förnyelsebara energikällor en konkurrensfördel. Det tredje misstaget är att den så kallade "divestment"-strategin, att stänga ned exempelvis kärnkraftverk, inte alls har fungerat. Tvärtom har det ökat beroendet av fossila energislag.

ANNONS

En ny och mer genomtänkt klimatpolitik är ingen avlägsen utopi. Men förverkligandet av en sådan kräver att politiker väldigt kritiskt granskar många av de utgångspunkter de har antagit som självklara under många år.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS