Socialdemokraterna i Göteborg är beredda att medverka i en koalition över blockgränsen i nästa val. Det uppger gruppledaren Jonas Attenius för GP (4/9). Det är egentligen logiskt. Väldigt lite talar för att S tillsammans med de rödgrönrosa kan få egen majoritet.
Men under Jonas Attenius har S i Göteborgs stad även bytt profil. Partiet har betonat värdet av lag och ordning, drivit språkkrav i äldrevården och gruppledaren själv har blivit uppmärksammad för sitt försvar av klassisk arkitektur. S-ledaren har även kritiserat den svällande tjänstemannabyråkratin i staden.
Detta har skett utan att Attenius gjort avkall på klassisk socialdemokratisk politik i fråga om hyresrätter eller omfördelningsfrågor. Men med nuvarande profil ter sig ett samarbete högerut inte alls onaturligt. I synnerhet som det inte är klassiska höger-vänsterfrågor utan trygghet och stadsplanering som utgör de viktigaste utmaningarna för Göteborgs stad. Demokraterna är sedan tidigare öppna för ett brett majoritetsstyre där S, D och M ingår. Skulle de mandaten inte räcka för majoritet efter valet 2022 torde Liberalerna under nyvalde ledaren Axel Darvik också kunna vara en naturlig koalitionspartner.
Men Moderaterna sätter sig på tvären. Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M) säger till GP att han ”inte vill vara en dörrmatta för Socialdemokraterna”. Men varför skulle han behöva vara det? Det är sant att S styrde Göteborg i 24 år innan den nuvarande Alliansen kom till makten. Ett maktskifte var därför välbehövligt. Men S är inte längre ett parti som prenumererar på makten i Göteborg.
Sanningen att säga så är det – med en underdrift – inte optimalt att regera på Daniel Bernmars (V) nåder som Göteborgsalliansen gör just nu. De rödgrönrosa har getts ett betydande inflytande i nämnder och styrelser. För varje tänkande borgerlig väljare borde Bernmars radikaliserade Vänsterparti vara ett större politiskt hot än en pragmatisk socialdemokrati som i de avgörande frågorna intagit en nykter position.
Axel Josefson säger till GP att han inte ser hur ett samarbete med S skulle kunna gynna ”valfrihet och konkurrens”. Men det är inte heller det som de borgerliga väljarna efterfrågar i första hand just nu. De efterfrågar ordning, både på stadens gator och i kommunkansliet.
Att Socialdemokraterna utgör huvudmotståndaren för Moderaterna på riksplanet betyder inte att de måste göra det lokalt. Inte minst spelar det roll att S i staden inte är allierat med de mer radikala partierna. Göteborg skulle må bra av ett kraftfullt majoritetsstyre och då behövs en blocköverskridande lösning – ett styre där Daniel Bernmars skadliga inflytande hålls kort. Enbart Alliansens och Demokraternas mandat kommer troligen inte räcka till för det, och lokalt har inget annat parti öppnat för SD-samarbete.
I de frågor där det råder meningsskiljaktigheter mellan de tre stora partierna – utförsäljningar av hyresrätter, valfrihet – går det ganska lätt att hitta kompromisser. I de frågor som verkligen spelar roll för göteborgarna har de tre en hyfsad samsyn och skulle därmed kunna få till ett mer handlingskraftigt styre. Det är till skillnad från tjäbbel kring gårdagens stridsfrågor något staden är i akut behov av.
