Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix /TT/
Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix /TT/ Bild: Kallestad

Det är inte alltid normerna som är problemet

Majoriteten kommer alltid att vilja ha barn. Det är lönlöst att försöka förändra den normen. Men livsstilsval är alltid var och ens ensak.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Hur är det att leva som frivilligt barnlös? Jobbigt, om man får tro Malou Gudmundsson och Frida Walström, som driver en podcast om frivillig barnfrihet. De menar att omgivningen ofta provoceras av deras val att avstå från att bilda familj. I en intervju i SvD (21/12) berättar de om att de vill ifrågasätta de normer som säger att ett lyckligt vuxenliv innefattar barn.

Det är lätt att förstå frustrationen. Varför ska vänner, bekanta och främlingar lägga sig i? Om man vill ha barn är upp till var och en. Det är ens egen, och ens partners, sak.

Men måste man göra politik av det? Politiska rörelser, oavsett vad syftet med kampen har varit, har på senare år ofta handlat om just detta: att kritisera normer och uppfattningar om vad som är normalt. De unga kvinnor som poddar om barnlöshet är less på att bli ifrågasatta. De vill förändra normerna. De så kallade ”kroppsaktivisterna” – en feministisk rörelse som ifrågasätter idealet om att det är fel att vara överviktig – är ett annat exempel. Personer som inte passar in i ”smalhetsnormen” är trötta på att höra ifrågasättande kommentarer. Att kritisera ”köttnormen” är ett annat exempel. De som väljer en växtbaserad kost har fått nog av frågor om ”kaninmat” i lunchrummet.

ANNONS

Men lösningen på detta behöver kanske inte vara att normerna ska förändras. Problemet är inte att de flesta skaffar barn och äter kött. Problemet är att folk överlag är dåliga på att respektera grundläggande regler för hur man beter sig mot andra människor. Tolerans handlar just om att kunna stå ut med avvikelser från normer.

Att inte lägga näsan i blöt var den nu framlidna etikettexperten och journalisten Magdalena Ribbings standardråd. I hennes frågespalt i Dagens Nyheter var det ett återkommande tema: ställ inga känsliga frågor om du inte aktivt uppmuntras till det. En självklar sak kan tyckas, men svårare i praktiken.

Ribbing fick ofta kritik för att hon var för borgerlig. ”Vett och etikett” låter som något som hör till en svunnen tid. Det låter nästan lite larvigt och mossigt konservativt. Men det finns en poäng med att upprätthålla just sådana artighetsregler i den offentliga sfären. Det handlar om respekt för andra människor.

Att vilja ha barn kommer alltid att vara en mer förekommande preferens än att inte vilja det. Just därför är projektet att förändra normerna lönlöst. Majoriteten kommer alltid att vara norm. För den skull ska man inte acceptera att som tillhörande en minoritetsgrupp, vilken än det må vara, ständigt bli ifrågasatt eller få ovälkomna frågor och kommentarer. Hur ens kroppsform, familjerelationer och matvanor ser ut är ens egen ensak. Ingen annan har något att göra med det. Det är bara barn som inte förstår detta, men vuxna människor kanske ibland behöver påminna sig om det.

ANNONS

Ovälkomna frågor bottnar inte alltid i illvilja. Egentligen handlar nyfikenhet om att vi människor tenderar att bry oss om varandra. Man behöver inte alltid se en klumpig kommentar som ett angrepp och en anledning att bedriva politisk kamp. Men man kan kräva att få sina livsval respekterade och att ha sitt privatliv i fred.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS