Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Sabuni vann, men debatten fortsätter. Bild: Henrik Montgomery/TT
Sabuni vann, men debatten fortsätter. Bild: Henrik Montgomery/TT

Karin Pihl: Det är i verkligheten värderingar spelar roll

Striden inom Liberalerna visar på en skillnad i synen på politik. Är det konsekvenser som spelar roll, eller är det symbolhandlingar?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Alltsedan Liberalernas partiråd beslutade att gå på partiledaren Nyamko Sabunis linje i regeringsfrågan har anklagelserna haglat. L har sålt ut sina värderingar, menar kritikerna. Under mötet då Sabunis linje klubbades var tonen stundtals hård. ”Vi kan inte sälja ut våra värderingar. Det här handlar om ett vägval med historiska konsekvenser”, sa exempelvis partiets Europaparlamentariker Karin Karlsbro.

Det är en allvarlig anklagelse. Men vad innebär orden i praktiken?

Det är knappast så att Nyamko Sabuni har lagt ut Liberalernas partiprogram på Tradera. Det som menas är att Liberalerna, genom att föredra en borgerlig regering framför en socialdemokratisk, har svikit sin egen ideologi. Genom att tolerera det parlamentariska läget – om en borgerlig regering ska kunna bildas måste den ha någon form av stöd av SD – har man gått över en gräns. Trots att man inte har antagit några nya politiska ståndpunkter. Trots att Reinfeldts andra regering var beroende av passivt stöd från SD under fyra år.

Ofta presenteras den ena sidan, Sabunis motståndare, som vänsterfalangen medan Sabuni själv tillhör högerfalangen. Det stämmer till viss del. Som i alla partier finns olika grupperingar. Men i L är alla är överens om det grundläggande: ordning och reda i skolan, sänkt skatt för människor med akademisk examen, värna kärnkraften, verka mot hedersförtryck, bevara valfrihet i välfärden och stödet till funktionshindrade.

Skillnaden handlar snarare om det symboliska.

I sin reservation mot Sabuni skrev partistyrelseledamöterna Jan Jönsson och Christer Nylander att det är Liberalernas uppgift att ”markera” mot partier som SD. Inte för att partier med SD:s profil nödvändigtvis har fel i varje sakfråga. Anledningen, menar reservanterna, är att ”vår berättelse om Sverige handlar om mer än sakpolitik”. Historiskt har liberaler kämpat för frihet, och detta arv ska vårdas, är andemeningen.

Högtidligt. Men återigen: vad betyder det? Inom vissa politiska läger, inte minst inom L, framstår det ibland som att värderingar i sig har känslor som kan bli sårade. Det tycks viktigare att stå upp för ”vår stolta historia” än att fundera över vad ens potentiella väljare tycker och vill ha.

Det Sabunis motståndare argumenterar för är inte att Stefan Löfven är en bättre genomförare av liberal politik än vad Ulf Kristersson är. Argumentet är inte att Sverige får en bättre energipolitik och mer ordning och reda i skolan med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid makten.

I stället tycks självidentiteten som progressiv och radikal vara avgörande. Det bygger på en raklång historiesyn där historien hela tiden går ”framåt”. I går kvinnlig rösträtt, i dag normkritik i förskolan. Liberaler på 2000-talet kan dock inte vara lika radikala som miljöpartister, Fi:are och andra på vänsterkanten eftersom liberalismen till stor del har ”vunnit” som övergripande samhällssystem. Det leder till mindervärdeskomplex. Det är nog till stor del därför man famlar efter sin ”stolta historia”.

Problemet när värderingar frikopplas från den värld vi lever i idag är att människor inte förstår varför värderingar är viktiga. Om det inte är för sakpolitikens skull som Liberalerna ska stå upp för sina värderingar, vad är då anledningen? Den politiker som hellre ”står upp” för sin historia och åker ur riksdagen än att förvalta väljarnas intressen riskerar att framstå som en posör.

Idéer är viktiga för att de påverkar människor. Utifrån ett politiskt perspektiv är det enda sättet att bedöma värderingar efter vad de leder till i verkligheten.

Värderingar prövas inte i teoretiska beslut om hur man ska förhålla sig till det parlamentariska läget, utan när det handlar om konkret sakpolitik. När det är skarpt läge. Om Liberalerna i förhandlingar går med på oacceptabla reformer – inskränkt religionsfrihet, begränsningar i pressfriheten eller något annat som SD ofta anklagas för att vilja genomföra – för att få igenom mer kärnkraft, ja, då har L sålt ut sina värderingar.

Men där är vi inte, och om Sabuni står upp för sina värderingar kommer vi inte hamna där heller.