Det har i flera år talats om en polarisering i den svenska debatten. Det må vara hänt. Men just nu hotas vi alla av samma motståndare – coronaviruset. En fiende som inte tar hänsyn till partifärg. I en sådan situation får man faktiskt lägga de normala politiska meningsskiljaktigheterna åt sidan och koncentrera sig på att tillsammans försöka rädda liv och upprätthålla medborgarnas säkerhet.
Det är därför Sveriges regering nu regelbundet samråder med oppositionen om de mängder av åtgärder som akut måste sättas in. Alla sitter med vid bordet: från Jonas Sjöstedt (V) till Jimmie Åkesson (SD). Det är en väldig styrka för ett litet land som Sverige att våra politiska ledare förmår ta gemensamt ansvar i en svår situation.
Givetvis kan man ha olika åsikter om vilka insatser som är de rätta. En debatt om det förs och bör föras. Men det är viktigt att ha en konstruktiv ansats, där man lyssnar på alla och framförallt inte skapar konflikt i onödan. Det har vi helt enkelt inte råd med i rådande läge.
Liknande samråd sker nu även lokalt, exempelvis i region Skåne. Det finns förstås ingen anledning för Göteborgs kommunpolitiker att agera annorlunda än deras kolleger på riksplanet eller på andra håll i landet.
Ändå har det utbrutit ett bråk om huruvida Sverigedemokraterna ska få delta i Göteborgs coronagrupp, bestående av de politiska gruppledarna (GP 26/3). Det är smått pinsamt. I kristider behöver man kunna ta svåra politiska beslut. Behovet av enighet handlar inte bara om symbolik. De ansvariga måste kunna lägga all energi på problemlösning när man står inför ett stort och akut problem. Man ska inte behöva snegla på tillfälliga opinioner eller ta partistrategiska hänsyn. Både väljarna och de kommunanställda förväntar sig ett ledarskap där frågor om liv och död är överordnade.
Enligt uppgifter i DN (25/3) är det i första hand Vänsterpartiet som motsatt sig att låta SD sitta med vid bordet, vilket majoriteten givit vika för. Det är i så fall ett märkligt agerande. Alla vet att V och SD står långt ifrån varandra. Och det är ingen som kommer misstänka Daniel Bernmar för vara undfallande mot SD även om de skulle sitta vid samma bord. Demokraterna har med rätta protesterat mot den uppkomna situationen.
Klarar man att lägga ideologiska motsättningar åt sidan i rikspolitiken borde man klara det även lokalt. Samråd behöver däremot inte betyda att man måste vara överens om allting. Det är möjligt att kommunledningens inriktning på konsensus och avrådan att avstå från utspel i medierna bidragit till låsningen. Det viktiga måste vara ambitionen att tala ihop sig och sätta göteborgarnas liv och hälsa i första rummet. Med tanke på det komplicerade läget i Göteborgs kommunfullmäktige, med oklara maktförhållanden, torde värdet av samarbete vara extra stort här. Det rimliga vore att alla partier bjuds in, medan de som motsätter sig eventuella beslut får stå för det offentligt. Väljarna kommer inte belöna bråkmakare, förutsatt att de fått chansen att ta ansvar och sitta med vid bordet vill säga.
