Det var tidig vår, och spridningen av det nya Coronaviruset hade just tagit fart i Skandinavien. SVT höll krismöte. I Danmark hade statsminister Mette Frederiksen precis uppmanat arrangörer av evenemang med fler än tusen deltagare att ställa in med anledning av epidemin. Den danska motsvarigheten till Melodifestivalen skulle följaktligen hållas utan publik.
På SVT fattade man ett annat beslut, med hänvisning till Folkhälsomyndighetens rekommendationer: Personer med sjukdomssymptom uppmanades visserligen att stanna hemma, men showen skulle äga rum som planerat. Eller snarare showerna – förutom själva tv-sändningen, som normalt har en livepublik på runt 35 000 personer, skulle även de två genrepen gå av stapeln som vanligt, båda med mellan 20 000 och 30 000 personer i publiken.
Och så samlades tiotusentals skrikande, sjungande människor under en begynnande pandemi, tre gånger efter varandra.
Men bara i Sverige – inte i Danmark.
Det har inte framkommit något som tyder på att just Mello blev ett superspridarevent i Sverige, men det är inte heller poängen här. Sådant kan ingen förutse på förhand när besluten fattas.
Däremot påminner detta om hur unik den svenska strategin var redan från början.
Det finns en spridd missuppfattning om vad som utmärker den svenska Coronastrategin jämfört med våra grannländers. Det påstås att det är frivilligheten som är speciell för oss: Att Sverige har valt en mjukare väg där vi förlitar oss på människors höga tilltro till myndigheters uppmaningar. Medan andra länder stänger ner och jagar karantänbrytare med polis, har Sverige litat på människors välvilja och sunda förnuft, brukar det heta.
Vad som i själva verket har varit utmärkande för Sverige är inte frivilligheten, utan beslutet att låta smittan spridas genom befolkningen i hopp om att uppnå flockimmunitet. Att detta var den väg som Sverige valt framkom tidigt i intervjusvar från Anders Tegnell, och har senare bekräftats genom Folkmyndighetens interna mejl.
Vad som gjorde Sverige unikt var alltså inte främst i vilken form man försökte påverka människors beteende – rekommendationerna – utan innehållet i dem. Hade Folkhälsomyndigheten exempelvis uppmanat människor att frivilligt stanna hemma från Melodifestivalen hade många säkert gjort det. Skillnaden mot våra grannländer bestod i att man överhuvudtaget inte såg sådant som önskvärt.
Internationella forskare har betraktat de skandinaviska ländernas olika vägval i pandemin som ett naturligt experiment. Här kan man studera länder som i väsentliga avseenden liknar varandra, och se effekten av de olika strategierna.
Sverige har i skrivande stund över 7 067 döda, vilket kan jämföras med 878 i Danmark och 415 i Finland.
Så föll det naturliga experimentet ut. Våra svenska dödssiffror i Covid per capita är så höga att Sverige överhuvudtaget inte kan jämföras med andra skandinaviska länder – utan snarare med Donald Trumps USA.
