Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Den svenska folksjälen 24/7: Blott Sverige svenska krusbär ...

Slår vi oss, med all rätt, på bröstet? Eller är vi bara uppblåsta? För jantelagen gäller ju bara grannar, kolleger och bekanta. När vi ska jämföra oss med andra länder blir svensken värsta tuppen anser GP:s medarbetare Maria Haldesten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Men hur blir det med bären på torget i år? Inte ens bärplockningen är ju fredad från de pålagor som - på gott och ont - präglar det svenska samhället. Men, vi får ju så mycket för pengarna sägs det. Men hur sant är det?
Sverige må vara kallt och svensken själv lite frusen. Men stolta är vi. För vi är ju, trots allt, bäst på det mesta. Åtminstone tror vi gärna det, en uppfattning som regeringen nu ivrigt underblåser.
Men slår vi oss, med all rätt, på bröstet? Eller är vi bara uppblåsta? För jantelagen gäller ju bara grannar, kolleger och bekanta. När vi ska jämföra oss med andra länder blir svensken värsta tuppen.
Ta ett aktuellt exempel som semester. Många svenskar lever i tron att de har så många fler dagar att lata sig på än folket i grannländerna.
Fast genomsnittet för euroländerna råkar faktiskt vara 26 dagar. Och de där epikuréerna i Frankrike har hela 31 dagar på sig att käka ost och dricka vin. (Det genomsnittliga antalet soldagar ska vi väl inte tala om - även om just denna sommar talar till Sveriges fördel). Tyskarna har för övrigt 29 dagar på sig att häva öl eller kanske marschera runt i den svenska naturen. Fast letterna har förstås bara femton dagar. Så dem kan vi i alla fall slå rejält på fingrarna ...
Bortsett från skattetrycket, där Sverige mycket riktigt ligger högst bland OECD-länderna - är det faktiskt inte lätt som en plätt att hitta en lista som Sverige toppar. Ändå producerar Eurostat mängder av tillförlitlig statistik över förhållandena i EU-länderna, för den som vill gräva ned sig.
Så därför var jublet nära när jag hittade första exemplet. Innan jag insåg att det kanske inte är så bra att vi svenskar tvingas lägga allra störst del av hushållsutgifter på boende, vatten, el, gas och andra bränslen. Enligt Eurostat går 28,6 procent av våra hushållsutgifter dit. Genomsnittet inom EU ligger på 21,4. Och på Malta är den procentuella andelen bara 8,6 procent. Fast de där maltesarna kan väl förstås bo i vindskydd större delen av året, så de borde väl i rättvisans namn inte räknas med ...
Och att vi svenskar slösar bort en jämförelsevis liten del av vår inkomst på hotell och restaurangbesök visar bara att vi är lite mer ansvarsfulla är de där grekerna - som väl dessutom bor trångt och inte har plats att bjuda hem grannarna på kräftskiva. Svensken lägger 5 procent av hushållsutgifterna på sådana nöjen, genomsnittsgreken 18,4 procent och EU-genomsnittet ligger på 9.

Att vi, stick i stäv med en allmänt spridd uppfattning, inte toppar skilsmässostatistiken är ju också glädjande. Belgare, tjecker och finnar är mer benägna att upplösa äktenskapet.
Att svenska vd:ar, trots alla bonusar, spelar i farmarligan när det gäller lönerna kommer väl inte som någon överraskning. Men det är inte enda exemplet på att svenska löner inte alltid är så höga som vissa tror. Åtminstone inte mätt mot jämförbara länder. Svenska lärarlöner ligger i nivå med de japanska, irländska och österrikiska. Men finnarna klår oss, för att inte tala om tyskarna och givetvis lyxlirarna i Luxemburg - med 45 papp i månaden toppar de listan från OECD/Ekonomifakta.
Trots allt tal om vikten av utbildning och regeringens försök att få fler att plugga vidare ligger Sverige långt ifrån i toppklass när det gäller andelen högskoleutbildade i åldern 25-64 år. Medan Sverige, enligt OECD/Ekonomifakta 2003, ligger på dryga 17 procent är motsvarande siffra för Norge och USA cirka 29 procent, Danmark cirka 25 och Island 20. Fast vi klår Frankrike och Tyskland som hamnar på 15 respektive knappa 14.

Barnvänliga är vi dock. Svenska småttingar får njuta av en förälders sällskap allra längst inom EU, åtminstone om man ser till föräldraledigheten. Att det sedan finns betydligt fler hemmamammor i andra länder är en annan sak. Det har att göra med allt från kultur och kvinnosyn till familjernas möjligheter att leva på en lön.
Men så är det med statistik. Det finns en massa om och omkring som försvårar jämförelserna. Hur mäter man lycka till exempel? Det förefaller omöjligt, men OECD har faktiskt ett lyckoindex. Att döma av det är mexikanarna fattiga men lyckligast. Svenskarna hamnar ungefär i mitten på skalan. Men så är ju lagom också typisk svenskt.