Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Frågan om vilken väg Europasamarbetet ska ta behöver föras på en mer kvalificerad nivå. Bild: Vegard, Grøtt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Debatten om Europa har börjat

Den franske presidenten, Emmanuel Macrons, Europamanifest har satt igång en intensiv och kvalificerad debatt på kontinenten om vad EU ska vara. Men svenska politiker lyser ännu med sin frånvaro.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den franske presidenten, Emmanuel Macrons, Europapolitiska manifest förra veckan har mött reaktioner runt om på kontinenten.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Något oväntat välkomnades manifestet av Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, som i ett uttalande till nyhetsbyrån Reuters (5/3) såg manifestet som ett avstamp för en seriös diskussion om Europas framtid, även om Orbán och Macron förstås inte delar många åsikter i sak.

Mindre berömmande var ledaren för den franska vänsteroppositionen, Jean-Luc Mélanchon, som i The Guardian (10/3) fördömde sin president för att vara fånge hos den tyska ordoliberalismen (vad som närmast kan beskrivas som högersocialdemokrati) och hävdade att Frankrike borde bryta med Tyskland och orientera sig mot Sydeuropa. Mélanchon utmålade sin rival som ett större hot mot den franska demokratin än det Ryssland Macron vill motverka.

Hur ställer sig då den för Frankrikes visioner så centrala tyska partnern? Noteras bör att det inte är förbundskansler Angela Merkel som går i svaromål utan hennes tilltänkta efterträdare, CDU-ordföranden, Annegret Kramp-Karrenbauer (AKK). Svaret är också på tyskt vis väldigt utförligt.

AKK vill liksom Macron se ett starkare EU på den globala scenen. Hennes fokus är dock markant annorlunda. I sitt svar till Macron i Welt am Sonntag (9/3) betonar hon vikten av ett förstärkt yttre gränsförsvar. Hon vill att Frontex ska byggas ut och bli en regelrätt gränspolisstyrka som kompletterar den nationella polisen. Vidare ska ett gemensamt säkerhetspolitiskt råd inrättas och det försvarspolitiska samarbetet stärkas, med bibehållande av den transatlantiska länken. Asylansökan ska ske vid EU:s yttre gräns med hjälp av gemensamma digitala register. Enligt Kramp-Karrenbauer har EU-länderna hittills misslyckats med att skilja flyktingar från ekonomiska migranter.

Även om AKK vill ha en gemensam europeisk asylpolitik så vill hon inte tvinga länder att ta emot flyktingar, ett spår som fullständigt kört fast. Istället ska de länder som tar emot färre flyktingar bidra mer till gränsförsvaret och förebyggande insatser utanför Europa. AKK förespråkar även inrättandet av europeiska imam-utbildningar för att motverka islamismens spridning i Europa.

Men utöver säkerhet-, migration- forsknings- och miljöpolitik är AKK starkt kritisk mot Macrons överstatlighetsvurm och centralism. Hon betonar subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas på lägsta möjliga nivå, samt avfärdar idéer om en gemensam finanspolitik. Betalningsansvar för statsskulder, socialförsäkringssystem och minimilön ska inte regleras på EU-nivå. Däremot vill hon sätta stopp för skatteparadis.

Svaret saknar inte heller direkta pikar till Macron och Frankrike. AKK vill att EU får en permanent plats i FN:s säkerhetsråd (vilket bara Frankrike och Storbritannien har idag). Hon menar att flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg måste upphöra och att EU-tjänstemännens vidlyftiga privilegier (inklusive deras nästan skattebefriade inkomster) måste åtgärdas. Eurokraterna måste också komma ur sin isolering i relation till folket.

Kramp-Karrenbauer tar även upp behovet av en ”gemensam europeisk inre marknad för banker”, men det är oklart exakt vad hon syftar på. CDU motsätter sig gemensamma bankgarantier. Detta är en fråga, som liksom överstatliga garantier för statsskulder och talet om gemensam grundfinansierad a-kassa uppstått på grund av att Euron skapar problem för länder som drabbats av ekonomiska chocker eller har en svag grundekonomi. De tyska kristdemokraterna befinner sig i ett dilemma eftersom Euron gynnar den starka tyska ekonomin samtidigt som de på goda grunder motsätter sig en finansunion.

AKK konstaterar slutligen att stödet för EU som projekt är starkt hos Europas befolkningar samtidigt som kritiken mot arrogans, privilegier och hemlighetsmakeri är stor. Frågan i vårens Europaparlamentsval handlar inte om att vara för eller emot EU. Den handlar om hur EU ska organiseras till det bättre.

AKK avfärdar den enkla retoriska figuren att ställa dagens EU mot hotet från nationalistiska kritiker. EU ska fortsätta vila på medlemsstaternas demokrati och identitet. Frågorna som måste besvaras är vilket europeiskt samarbete vill vi ha? Till vad och varför?

Det är inga lätta frågor. Men i Europa har den kvalificerade debatten om dem börjat. Vi väntar spänt på de svenska bidragen.