Krigsoffer. Bilder på studenter kidnappade och mördade av en mexikansk kartell.
Krigsoffer. Bilder på studenter kidnappade och mördade av en mexikansk kartell.

De omoraliska svenskarna

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

När politiker står handfallna och lamslagna inför allvarliga samhällsproblem finns alltid, för det fall att man helt gett upp om en vettig politisk lösning, möjligheten att skylla på medborgarna. Det greppet använde sig kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Ann Sofie Hermansson (S), av när hon i höstas hävdade att göteborgarna ska ”sluta göda konflikterna genom att köpa kokain och cannabis” (Svt 8/9 2016). Det var förortens ungdomar som betalade priset för medelklassungdomarnas festknarkande, hävdade hon

Hermansson har fått sällskap av inrikesminister Anders Ygeman (S) som i en DN-intervju hävdar att ”Vi alla” har ett ansvar för gängvåldet, även unga som, givet att de har minst lika ”bra koll på sina moraliska värderingar”, borde veta bättre än att köpa cannabis. Och lösningen, förutom att folket skärper sig, är enligt Ygeman att man måste blir hårdare ”både rättsligt och socialt” (DN 15/5).

ANNONS

”Folket har tappat regeringens förtroende”, som dramatikern och författaren Bertold Brecht syrligt skrev i en dikt år 1953. Brecht fortsatte: ”Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?". Ygeman kanske håller med.

Hermansson och Ygeman lyckades, när de förlade ansvaret för gängkrigen på vanliga svenskar, att göra en helt omedveten parallell till relationen mellan Mexiko och USA. Narkotikan, främst cannabis och kokain, produceras i Mexiko medan den säljs och konsumeras i USA. På grund av cannabisens legala status i USA var drogen länge illegal och därför dyr, vilket ökade narkotikakartellernas inkomster i Mexiko. Vilket i sin tur ledde till regelrätta krig mellan mexikanska armén och de, inte sällan mer välutrustade, kartellerna.

Situationen har i perioder varit så allvarlig att stora delar av landet betraktats som regelrätta krigszoner. Många tunga mexikanska politiker, däribland flera expresidenter, har därför i flera år vädjat till USA om en legalisering för att stävja kartellernas makt. Den destruktiva våldsspiralen har upprätthållits med hjälp av det verkningslösa kriget mot droger, inte gräsrökande kaliforniska hippies.

De senaste åren har det börjat röra på sig. I delstaterna Alaska, Kalifornien, Colorado, Maine, Nevada, Oregon och Washington har i dag cannabis legaliserats på ett eller annat sätt. Effekterna är inte så dramatiska som många antog: konsumtionen har både gått upp och ned i olika grupper, det är enklare att få medicinsk hjälp för missbruk utan att riskera åtal.

ANNONS

Dessutom har höga punktskatter använts för att finansiera rehabilitering och preventivt arbete. Men framförallt, och detta är viktigt i en svensk kontext, har inkomsterna för de våldsamma knarkkartellerna gått ned i samband med att produktionen, distributionen och försäljningen av cannabis har lyfts upp till näringslivet.

Cannabislegaliseringen i USA gör det kriget mot narkotika aldrig lyckades med: Att minska det ekonomiska underlaget för knarkkartellerna. Siffror från den amerikanska tullmyndigheten visar ett stadigt minskat inflöde sedan år 2009 av cannabis från Mexiko.

En anonym mexikansk cannabisodlare kommenterade för amerikansk public service att: ”Om USA fortsätter att legalisera cannabis kommer de köra oss i botten” (NPR 1/12 2014). Även amerikanska myndigheter delar den analysen. I en rapport från 2015 konstateras att kartellerna inte klarar av konkurrensen från den legala produktionen.

Uppenbarligen behöver politiker inte nöja sig med att beskylla folket för omoraliskt beteende och ansvarslös konsumtion. I USA visar såväl demokrater och republikaner att det går att dra rätt slutsatser av det misslyckade kriget mot narkotikan.

Det händer även något i Storbritannien: 87 247 polisärenden och en miljon arbetstimmar ägnades år 2015 i för att sätta ditt cannabisrökande. Detta enligt siffror framtagna av Liberaldemokraterna, centern och liberalernas systerparti i Storbritannien. Enligt partiet är drogen lättillgänglig och frekvent använd.

ANNONS

Partiet anser därför att drogen borde regleras, inte förbjudas. Liberaldemokraternas målsättning är, och den kan nog både Hermansson och Ygeman sympatisera med, att ”Ta tillbaka gängens makt och försvara unga”.

I Sverige står det emellertid still med tankeverksamheten på det narkotikapolitiska området. Här nöjer sig politiker i bästa fall med att vagt kräva hårdare tag och i värsta fall med att beskylla väljarna för problemen.

ANNONS