De låtsas som att vi inte äger staden tillsammans

Elscootrarna är mer än ett irriterande inslag i mångas vardag. De är en symbol för en offentlighet där majoriteten har föga att säga till om.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Vem äger det gemensamma rummet? Den frågan ligger nära till hands att ställa i diskussionen om elsparkcyklarna. Fordonen är populära bland användarna. Men gemene man har en mer negativ inställning. Enligt en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet vill 60 procent av göteborgarna begränsa scootrarna, medan endast 17 procent ställer sig negativ till ett sådant förslag.

Människor är helt enkelt trötta på att behöva sicksacka mellan slarvigt parkerade sparkcyklar. Folk känner irritation över förare som inte följer reglerna utan åker två på en cykel eller kör för snabbt på trottoarer.

Olyckor inträffar. Sahlgrenska sjukhusets akutmottagning vittnar om olycksfall på elsparkcyklar som kan leda till sjukskrivningar och livslånga men.

ANNONS

LÄS MER: Elsparkcyklarna är ett marknadsmisslyckande

Problemet är detsamma i flera europeiska städer. I Paris har tre dödsolyckor inträffat sedan 2019. För en månad sedan avled en 32-årig kvinna efter att hon blev påkörd av en elsparkcykel. I den franska huvudstaden, liksom i Oslo, Helsingfors och Berlin, införs nu begränsningar för scootrarna.

Kommunerna, inklusive Göteborg, har försökt att få ordning på kaoset. Men det har inte räckt till.

Den som yttrar kritik mot elaparkcyklarnas framfart, som undertecknad, får ibland höra att man är utvecklingsfientlig. Att man är emot tekniska framsteg.

LÄS MER: När jag ser dem vill jag skrika: förbjud eländet!

Men det är inte vad det handlar om. Hade elsparkcyklarna framförts på ett ansvarsfullt sätt, och likt vanliga cyklar i regel parkerats snyggt på anvisade platser, hade det inte varit ett problem. De som försvarar sparkcyklarna, inte minst företagen själva, framför ofta just det som argument för varför kritiken är orimlig. De hänvisar till elsparkcykelns idévärld, där alla åker med hjälm och stannar framför övergångställen.

Vad det egentligen handlar om är vem som tillåts styra det offentliga rummet.

En majoritet vill begränsa elsparkcyklarna. En minoritet älskar dem, om man får tro SOM-mätningen. Ändå är det majoriteten som ska ge vika. Företaget Voi vill till och med att de europeiska städerna ska byggas om för att anpassas till elsparkcyklarna.

ANNONS

Frågan handlar om något mer än bara ett färdmedel. Debatten om elsparkcyklarna liknar den om klotter, något som debatterades för 10 år sedan. Många politiker ansåg att nolltolerans mot klotter i offentliga miljöer var kränkande mot graffiti som konstform.

Men det handlade inte om konstformen, utan om vem som har makt att utforma den offentliga miljön.

LÄS MER: Därför är det så fult i Sverige

Återigen handlar det om vem som äger det gemensamma rummet. Äger vi gator och torg kollektivt? Eller är det enskilda individer och företag som, på oklar grund, gör det? Spelar demokratisk legitimitet någon roll när det gäller utformningen av det gemensamma?

Idén att allmänhetens eller majoritetens uppfattning är av ringa betydelse när det gäller den offentliga miljön går igen på många områden. Elsparkcyklar, klotter, arkitektur. Och offentlig konst, som i stor utsträckning används för att uppfostra medborgarna, vilket skribenten Naomi Abramowicz skrev om i Timbros nättidning Smedjan nyligen.

Att det gemensamma inte ska utformas av enskilda företag eller individer, utan att vi ska göra det tillsammans, låter kanske som en mossig socialdemokratisk idé. Men man skulle också kunna försvara den uppfattningen ur ett borgerligt perspektiv. Samhället består av olika sfärer. Folk ska styra över sina egna privatliv och hem.

ANNONS

Men det offentliga är något annat. Av jämlikhetsskäl bör besluten om hur vi utformar den gemensamma stadsmiljön vara förankrad hos merparten av invånarna och inte bara hos dem som är resursstarka eller har möjlighet att lobba för sina intressen.

Kanske är det en teknikfientlig åsikt, men den är åtminstone demokratisk.

LÄS MER: Förstår Göteborgs stadsarkitekt vad demokrati betyder?

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS