Det finns en syn på vissa arbetaryrken som helt enkelt inte stämmer. Jag la ut ett foto på en arbetskamrat där jag beskrev hans arbetsuppgifter och vad han i övrigt gillade att göra när han var ledig. Genast kom det en kommentar om hur typiskt det var att jag definierade ”mörka utlänningar som lyckliga kompostarbetare”. Det säger nånting om hur personen ifråga ser på renhållningsarbetet. Samt om hur fullständigt fixerade vissa debattörer är av hudfärg.
Min erfarenhet av "enkla" jobb är att de sällan eller aldrig är så enkla i verkligheten. Det kan mina arbetskamrater på Renova som hämtar avfall i centrala stan mellan vägarbeten, spårvagnar och stressade bilister berätta. Om hur man med tung lastbil behöver backa till i trånga utrymmen samtidigt som man hanterar ett trilskande datorsystem. För att inte nämna medborgare som bara måste fram. Omedelbart. Utomordentligt komplicerade situationer.
Det här är inte unikt för renhållningsarbetet. Att jobba inom äldreomsorgen har länge betraktats som ett enkelt jobb. Det syns i bristen på utbildning av personalen och att fyra av tio som ska ta hand om våra äldre går på timanställningar. Lönen ska vi inte tala om. Stefan Löfven uttalade sig i frågan i en DN-intervju och menade att vi måste höja nivån på hela verksamheten. Jag håller med. Men det är tråkigt att det ska behövas en pandemi innan det som alla som jobbar inom äldreomsorgen vet är problemet blir allmängods. Helt kasst faktiskt.
Min mamma jobbade i hemtjänsten innan pensionen och när allting gick som på räls var det väl inget problem. Men när en dement människa har en dålig dag, ja då skiter sig ofta ett fyrkantigt tillverkat tidsschema och personalen täcker upp genom att stanna kvar och trösta. På bekostnad av sin egen återhämtning. Det är ett medmänskligt beteende, och professionellt skulle jag säga, men det uppskattas inte efter förtjänst. Och; det är framför allt ett svårt jobb.
Stefan Löfven menade att vi behöver göra samma resa med äldreomsorgen som vi en gång gjorde med förskolan. Förskolan har växt och utvecklats till en fantastisk pedagogisk verksamhet. Med det har man tvingats se till att personalen har bra villkor och utbildning. Då kan man höja nivån på hela verksamheten. Nu vet jag att det inte är guld och gröna skogar alltid i förskolan heller, men statsministern har en poäng i jämförelsen med äldreomsorgen.
Men det handlar också om attityden till arbetaryrken. Det finns i många läger en föråldrad syn på svårighetsgraden i våra samhällsbärande yrken. Även om flera av dem inte kräver en akademisk examen är det inte samma sak som att jobbet är enkelt. Och det retar mig att det får stå oemotsagt.
Ska vi framöver få unga människor att välja utbildningar som förbereder dem för våra samhällsbärande yrken då måste dagens attityder till arbetaryrkena förändras. Då duger det inte att slentrianmässigt slänga ur sig påståenden om enkla jobb. Det är helt enkelt inte sant. Att vårda människor, hämta avfall eller köra spårvagn är avancerade jobb.
