Dan Korn: Med bluffen som vapen

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Jag tänker avslöja en bluff. Den finns i en arton år gammal avhandling. Författaren är numera professor i Uppsala, så det lönar sig att ljuga. Som det står i visan: ”Med käckhet kan man komma långt, med fräckhet kan man komma längre”.

I ”Kris i befolkningsfrågan” från 1934 förutspår Gunnar och Alva Myrdal att det ökande svenska välståndet kommer att leda till att många människor vill immigrera till Sverige. Näringslivet kommer att arbeta för arbetskraftsinvandring som ett sätt att pressa lönerna. Svenska arbetare kommer av samma anledning att försöka förhindra invandringen och med en tidstypisk formulering skriver Myrdal att invandrarna ”komma att te sig såsom i förhållande till svenska arbetare mindervärdigt folkmaterial”. De hoppas dock att motviljan mot immigration kommer att försvinna inom arbetarklassen och vill gärna se att Sverige öppnar gränserna för flyktingar från Nazityskland. Men ”med sorg och skam” erkänner de att det akademiska samhället är ”ivrigt verksamma i motsatt riktning, och de ha redan producerat högar av arkivalier, ur vilka det mörkaste trångsinne talar” samt att Författarna till denna skrift hata uppriktigt alla slags nationella skrankor och ha sannolikt i det avseendet ovanligt många meningsfränder i just detta land. Men vi kunna icke ljuga om verkligheten vid skildringen av faktiska förhållanden och sannolika utvecklingstendenser.

ANNONS

Även om Myrdal inte ville ljuga, är det populärt att ljuga om dem. Irene Molina skriver i avhandlingen ”Stadens rasifiering” (1997):

”På ett indirekt sätt avvisade paret till exempel möjligheten att lösa befolkningsfrågan med en invandringspolitik, eftersom ’landet skulle översvämmas av invandrare från främmande folkraser’.”

Det är alldeles sant att dessa ord står i Myrdals bok. Men det är mitt i en berättelse om hur förra sekelskiftets konservativa såg på invandring. Det är alltså inte Myrdals åsikt! Detta antyder Molina i en fotnot, men så luddigt att man får intrycket att detta också var Myrdals syn. Och hennes påstående har sen dess upprepats gång på gång i flera andra skrifter. Det är alltså en ren bluff.

Inspirerade av Michel Foucault har svenska akademiker sen 1990-talet börjat se allt som en ”diskurs” som är ett bevis för ”maktutövning”. Foucault skrev om franska undersökare av mentalpatienter, kriminella och sexuella avvikare och i Nietzsches anda såg han detta noggranna antecknande och studium som bevis för ”vilja till makt”. Det var det kanske också. Men svenska akademiker som drömmer om att skriva på samma sätt om folkräkningar, undersökningar av bostadsförhållanden och liknande från folkhemsåren, borde först studera Jean Baudrillards bok ”Forget Foucault”, där han sågar Foucaults teorier i småbitar genom att visa att maktutövning ser olika ut i olika samhällen och tidsepoker. En undersökning från 1800-talets Frankrike har därför inte mycket att berätta om maktstrukturer i 1930-talets Sverige.

ANNONS

Och lögn som skohorn för att få Foucaults teorier att passa, borde inte få förekomma i en avhandling.

ANNONS