Dahlén: Varför kör ”rövhål” dyra bilar?

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Jag kör en pytteliten bil. Det innebär att jag har fått vänja mig vid att ständigt bli omkörd. Folk verkar betrakta min bil som en ”snälla, kör om mig”- skylt. Jag monterade faktiskt in en liten kamera och filmade alla bilar som körde om mig på vägarna under någon vecka. Sen satte jag mig ner och kodade situationer, matchade hastigheter, slog i prisregister och räknade. Och såg ett mönster: ju dyrare bil desto fulare omkörning.

Till slut hade jag så många siffror att jag till och med kunde presentera dem som en forskningsstudie och då kom jag i slang med en amerikansk professor som upptäckt samma mönster. Hen hade stått vid övergångsställen och noterat att dyra bilar mer sällan stannar för fotgängare vid övergångsställen eller för andra bilar vid korsningar. ”Rövhålseffekten” kallade hen det. Rövhål kör dyra bilar.

ANNONS

Vi enades om att det nog beror på att det är lättare att vara ett hänsynslös i en dyr bil. En dyr bil är ofta säkrare utrustad och den accelererar och kör snabbare. Det gör att du kan ta dig in i och ut ur alla möjliga trafiksituationer utan att behöva oroa dig för konsekvenserna för egen del, eller för vad andra tycker om din vårdslöshet, när du gasar iväg därifrån. I en billigare bil, däremot, är risken större att det skiter sig och att du antingen krockar eller blir ikappkörd av ilskna människor som drabbats av din fulkörning.

Men det fick mig att undra vilket som kommer först: Väljer hänsynslösa människor att köra dyra bilar eller blir de hänsynslösa av att köra dyra bilar?

Jag kan tänka mig båda svaren. Någon som bryr sig mindre om andra människor väljer kanske en enkel lösning (en dyr bil) på alla eventuella problem som kan uppstå som en följd av det. Men kanske är det också så att någon som får (eller snarare köper sig) en enkel lösning (en dyr bil) på alla eventuella problem efter ett tag därför också börjar bry sig lite mindre om andra människor.

LÄS OCKSÅ:Micael Dahlén: Räkna till åtta. Snälla.

ANNONS

Kan vi (avsiktligt eller helt oavsiktligt) ”köpa oss fria” från att bry oss? Jag bestämde mig för att testa med några enkla tankeexperiment. Jag lät en grupp människor veta att om de inte lämnade tillbaka boken i tid på biblioteket skulle det drabba dem som stod på kö för att få boken härnäst. En annan grupp fick samma information, men med tillägget att de måste betala en liten straffavgift - vilket fick till följd att de blev mindre benägna att lämna tillbaka boken i tid. Som om de tyckte att de betalat för den rätten, och inte längre behöver bry sig om vad andra tycker. På samma sätt var människor som fick veta att en del av pengarna de redan betalat för ett snabbmatsmål gick till välgörenhet, mindre benägna att duka undan efter sig när de gick. Som om de kände att de där kronorna minskade behovet att ta hänsyn till de andra gästerna.

Jag tänker på det där när jag hör diskussionerna gå höga om hur mycket pengar vi ger i bistånd. Det är jättebra, men innebär inte att vi kan sluta bry oss hädanefter. Människor behöver fortfarande vår hjälp. Låt oss strunta i pengarna ett ögonblick och i stället fokusera på dem.

ANNONS
ANNONS