Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Dags för anonyma vittnen och sänkt straffålder

Nya samhällsproblem kräver nya lösningar. En sänkt straffmyndighetsålder skulle troligen minska de kriminella gängens rekrytering av unga människor.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Förr talade vi om den ”undre världen”. En för det civila samhället dold verksamhet med knark, spel, prostitution och våldsamma interna uppgörelser som dock - tack och lov - sällan eller aldrig drabbade oskyldiga.

Numera opererar denna undre värld tämligen ostört i dagsljus på öppen gata. Partiernas halvhjärtade försök nyligen att samla ihop sig och sätta hårt mot hårt mot den eskalerade gängbrottsligheten resulterade bara i käbbel. Sverigedemokraterna flinar förmodligen fortfarande åt att regeringen och de forna allianspartierna sumpade chansen att visa väljarna att man tar deras oro på allvar.

I min första krönika på denna sida (21/1) uppmärksammade jag en PM från rikspolischefen till justitiedepartementet. Anders Thornberg larmade närmast desperat om att dödsskjutningarna i utsatta områden kommer fortsätta om man inte lyckas bryta tillväxten och återväxten av mycket unga personer i de gängkriminella kretsarna.

Åtskilliga dödsskjutningar och sprängningar senare, är regeringens svar att ”straffen för dem som begår brott tillsammans med yngre eller anstiftar dem att begå brott behöver skärpas” (punkt 15 i det så kallade 34-punktsprogrammet). Ett förslag som helt missar målet. Eller tror någon på allvar att förhärdade brottslingar som rekryterar och utnyttjar minderåriga för grovt kriminella syften skulle bry sig om regeringens straffskärpning?

För egen del argumenterar jag i stället för sänkt straffmyndighetsålder, från 15 till 14 år. Åldersgränsen för straffbarhet har varit oförändrad sedan 1864 trots enorma samhällsförändringar. Att justera straffåldern nedåt löser inte alla problem men det skulle bli svårare för gängkriminella att rekrytera och utnyttja unga människor.

En reform som med större glöd diskuterats som ett medel att komma åt gängkriminellas dödsskjutningar och sprängningar är att tillåta anonyma vittnen i domstol. Jag satt själv i en moderat arbetsgrupp som 2017 sade ja till en utredning om anonyma vittnen vid särskilt allvarlig brottslighet.

Den gången var jag emot att ens utreda frågan, men har ändrat mig. För egentligen är en ordning med anonyma vittnen inget dramatiskt avsteg från de rättsprinciper som redan gäller. Den fria bevisprövningen är en grundbult i brottsprocessen, och redan i dag får i princip vilket relevant bevismaterial som helst läggas fram av åklagaren och försvaret.

När rättegångsbalken sjösattes 1948 ansågs det självklart att vittnen skulle presenteras med namn, ålder, yrke och adress. Därefter har gängkriminalitet, tysthetskulturer och ett allmänt hårdnande samhällsklimat fört med sig att vittnen inte vågar träda fram av rädsla för repressalier.

Självklart blir bevisvärdet lägre, ibland kanske nära noll, när ett anonymt vittne uttalar sig. Men här som i alla andra fall är det domstolens sak att värdera bevisningen och avgöra om den håller för en fällande dom.

Sverige 2019 är ett annat land än 1948 och himmelsvitt annorlunda än 1864. Nya samhällsproblem kräver nya lösningar, och några av dem stavas sänkt straffmyndighetsålder och anonyma vittnen.