Mikropartiklar i dagvattnet är ett hot mot folkhälsan.
Mikropartiklar i dagvattnet är ett hot mot folkhälsan. Bild: Solum

Dags för rening av dagvatten

Regnvatten som för ut mikroplastpartiklar i kretsloppet är ett underskattat miljöproblem, skriver gästskribenten Göran Värmby, tidigare miljöchef på Göteborgs stad.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

För några år sedan fick en liten däckverkstad i Göteborgsområdet besök av Miljökontoret i den aktuella kommunen. Man hade prioriterat däckverkstäder som en miljöfarlig källa för utsläpp till vattendrag. Det fortsatte med flera besök, fotograferingar av dagvattenbrunnar på gårdsplanen och provtagningar av den lilla vattenmängden från baljan där fälgarna sköljs. Sköljvattnet - 25 – 30 liter per dag då det är ”däckbytessäsong” - släpptes via en sedimenteringsbrunn ut i ett dagvattensystem i närheten. Sammanlagt togs 36 prover vid två olika tillfällen med avancerad utrustning. De blandades till ett prov som analyserades och det hela kostade verkstaden ca 15 000 kr. Analyserna visade att halterna av koppar och zink var över gällande gränsvärden. Så småningom kom det ett föreläggande om att verkstaden måste ansluta sin lilla balja till kommunens avloppsnät. Kostnad ca 150 000 kr.

ANNONS

Jag kollade fakta i ärendet och fick fram att utsläppet av koppar under ett år blev ungefär 1 gram – 1/20-del av ett litet brev. Samma för zink. Dvs Miljökontoret stirrade sig blinda på koncentrationen mg per liter, eftersom gränsvärdena anger just mg per liter av ett visst ämne. De tog ingen hänsyn till den ytterst blygsamma vattenmängden. Hade de istället tagit ett prov på dagvattnet från en närliggande motorväg hade det säkert blivit betydligt högre värden. Framförallt hade man kunnat räkna ut att utsläppen från motorvägen av tungmetaller, olja m m skulle ligga skyhögt över de försumbara utsläppen från den lilla sköljbaljan i den lilla verkstaden. Och att det var det dagvattnet man borde åtgärda. Hur ofta agerar myndigheter så här? Sväljer kameler och silar mygg.

Dagvatten av idag - framförallt regnvatten i större städer som avleds från hustak, gator och vägar – behöver genomgå rening. Förutom de föroreningar jag nämnt ovan har ett stort miljöhot tillkommit i form av så kallad mikroplast, vilket borde föranleda omedelbara åtgärder.

Mikroplast i olika vattenmiljöer upptäcktes för några år sedan och definieras som plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter. Det är en något missvisande benämning då det i till exempel dagvatten är partiklar från däckslitage som är dominerande. De flesta mikropartiklar är under 1 millimeter, förekommer i hav och sjöar och kan förutom däckpartiklar även bestå av metaller, färger, fibrer, textilier, förbränningsrester m m. De minsta partiklarna som kan vara miljondelar av en millimeter tycks vara de farligaste. Inte minst nanopartiklar, de allra minsta som används alltmer i nya material. De små partiklarna kan passera cellväggar och tränga in i viktiga organ i vattenlevande organismer. I undersökningar längs Västkusten har 2 av 3 musslor haft mikropartiklar i sig. På dessa små partiklar kan även en rad olika miljögifter fastna och följa med in i olika organ där de kan medföra allvarliga skador. Miljögifter och partiklar kan sedan anrikas allt högre upp i näringskedjan, när t ex rovfisk äter förorenade musslor och när fisken i sin tur blir föda för människor.

ANNONS

Utanför älvmynningen i Göteborgs skärgård, där föroreningar från både dagvatten och Ryaverkets avloppsrening samlas, hittar man i en liter havsvatten cirka 3000 partiklar enbart från förbränning. De utgör då troligen endast en mindre del av totala antalet partiklar och kommer främst från bilavgaser och kan därmed innehålla en lång rad svårnedbrytbara cancerframkallande ämnen. Bara från Ryaverket släpps det ut ca 500 miljoner mikropartiklar per timma trots att reningsverket avskiljer ca 90 procent av de miljarder partiklar som kommer in.

Utsläppet av partiklar till havet från dagvattnet är svårare att få grepp om. Den dominerande källan är däckslitage, vilket få verkar känna till. Totalt i Sverige beräknas cirka 9 000 ton mikropartiklar komma från trafiken, varav huvuddelen är däckpartiklar. För Göteborg saknas uppgift men en rimlig gissning är cirka 1 000 ton. Bara ett kilogram av däckmassa som slits av däcken som mikropartiklar bör ge upphov till ett antal miljoner partiklar. Ytterligare ett faktum är att däck i sin tur innehåller en rad miljöfarliga ämnen. Många dagvattenflöden som ligger direkt i anslutning till Göta Älv – till exempel broarna, Göta- och Lundbylederna borde relativt enkelt kunna samlas upp och renas med hjälp av filter. Redan för två år sedan presenterade Naturvårdsverket hela problemet med mikropartiklar samt förslag till åtgärder. De avsatte även 25 miljoner kronor för bidrag till åtgärder. Är det inte dags att göra något?

ANNONS

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS