Jag började på ett nytt jobb i början av året. Det påminde mig om varför jag engagerade mig politiskt i mitten av 1980-talet. Den hoppfulla känslan av att allt är möjligt. Att det går att påverka framtiden i en positiv riktning. På 80-talet handlade det mycket om det goda arbetet för min del. Om att motverka arbetsskador och att kämpa för att även vi som stod i produktionen på Torslandaverken skulle ha utveckling i det dagliga arbetet.
Det har gått några år sen dess. Idag målas framtiden ofta i mörka färger när det kommer till oro för klimat, kriminalitet och extremism. Men under min introduktion påminde Gustavo som lärde upp mig om vilken potential vi har i vårt land. Gustavo kom själv till Göteborg från Honduras i mitten av 90-talet och berömde vårt land för vår demokrati. Och inte minst för att vi trots problem är fantastiskt befriade från en korruption som är vardag i många andra länder.
Tilliten till samhällets olika funktioner är fortfarande stark. Det är inte på något vis kört. Vi har trots allt redskapen att påverka världen i en hoppfull riktning. Polisens insatser mot de kriminella gängen är massiv. Det börjar finnas en allt större medvetenhet om hedersförtryck och dess konsekvenser i begränsat livsutrymme för enskilda kvinnor och män. Klimathotet är på riktigt men jag är teknikoptimist. Jag menar att det är fullt möjligt att skapa förutsättningar för en hållbar framtid.
För vi har gjort det förut. Jag är fostrad i en arbetarrörelse med självförtroende. Där vi drev frågan om ett arbete med större demokratiskt innehåll med framgång. Många av de förbättringarna bygger vi vidare på idag. Men det gjorde sig inte av sig självt. Det handlade om attityd. En stolthet över det demokratiska samhällsbygget. Där vi inte förföll till ängslighet och relativiserande när vi blev attackerade från vänster och höger i politiken. Demokratin som fundament. Det är värt att påminna sig om när framtiden ser dyster ut.
Nu går vi in i ett nytt decennium. Där har vi många uppgifter som väntar. Men jag är övertygad om att framtiden är ljus. Vi kan om vi bara vill.
Det som vid ett givet tillfälle verkade omöjligt gick senare att genomföra. Och även om vi har stora utmaningar framöver är jag fortsatt utvecklingsoptimist. För det handlar inte enbart om fakta. Det är också en fråga om attityd. Politik är att vilja. Men det kräver självförtroende. Och stolthet över den demokrati som fortfarande är ledstjärnan i det svenska samhället. Vi har med Olof Palmes ord i allra högsta grad underbara dagar framför oss.
Och visst är det allvarligt när skjutningar, moralpoliser och radikalisering riskerar slå sönder tilliten i Göteborg. Men ska vi på allvar knäcka gängkriminalitet, hedersförtryck och fundamentalism måste vi lita till vår förmåga. Vi ska precis som Gustavo påminde mig om ta fasta på möjligheterna och våga uppamma lite attityd istället för ängslighet. Svårt ja, men inte omöjligt. Vi har de demokratiska verktygen. Låt oss använda dem.
