IT-skandalen på Transportstyrelsen har tagit ytterligare en vändning. Enligt den tidigare generaldirektören Maria Ågrens anteckningar ska Regeringskansliet ha pressat Transportstyrelsen att genomföra outsourcingen(DN 31/8). Detta ska ha skett via den tidigare infrastrukturministern Anna Johanssons (S) statssekreterare Erik Bromander. Som bekant ledde tidspressen till att Ågren kände sig nödgad att bryta mot lagen.
Det är sannolikt att Löfven inte kände till att Näringsdepartementet pressade myndigheten. Det är likväl uppgifter som, om de visar sig vara riktiga, belastar regeringen ochstatsminister StefanLöfvensom ytterst ansvarig.
Sedan återstår frågorna om Emma Lennartsson hastiga uppsägning. Löfven har på samma sätt som han gjort med sina ministerkollegor tagit henne i försvar trots att hon slutat på sin tjänst till följd av hon informerades tidigare än vad hon hävdat. Men om Lennartssons misstag inte var så allvarligt och hon själv lämnade in sin avgångsansökan, vilket statsministern försöker ge sken av, varför fick hon då noll kronor i avgångsvederlag?
Även Löfvens försvar är mycket märkligt: ”Man ska komma ihåg att det är så många ärenden som går runt i regeringskansliet, så jag tror att de flesta hade gjort samma bedömning som Emma Lennartsson” sade Löfven till TT när frågan kom på tal (30/8).
Man ska alltså förstå det som att det är normalt att statssekreterare inte förstår allvaret i uppgifter av liknande karaktär som de om Transportstyrelsen och då inte ställer följdfrågor eller informerar sina chefer. I så fall kan man fråga sig om det finns fler potentiella säkerhetshot mot riket som Löfven inte känner till?
Det är beklagansvärt att oppositionen är försvagad och att det största oppositionspartiet just nu står utan ledare. I den här situationen hade landet mått bra av en stark opposition som inte bara kunde pressa regeringen, utan även byta ut den.
