Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Dagens upphandlingsregler missgynnar skattebetalarna

Tjänster för över 800 miljarder kronor upphandlas varje år av svenska myndigheter. Men regelverken är utformade på ett sätt som inte alltid ger bäst kvalitet till lägst kostnad – nu finns ett kreativt förslag att ändra på det.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Offentlig upphandling kan låta tråkigt. Men den har en helt central roll i dagens moderna välfärdsstat. Inte bara offentliga byggen och infrastruktur upphandlas, utan även en mängd tjänster – såsom kollektivtrafiken. Hur väl upphandlingen fungerar avgör vad skattebetalarna får för sina pengar. Den offentliga upphandlingen – att stat, kommun och regioner köper upp tjänster av privata utförare – uppgick 2019 till över 800 miljarder kronor, vilket motsvarar 18 procent av BNP.

Tyvärr är det i dag alltför vanligt att upphandlingar blir både dyrare och av sämre kvalitet än beräknat. Det drabbar allt från stora infrastrukturprojekt – som Västlänken – till relativt sett mindre upphandlingar som Göteborgs stads anlitande av Front advokater.

Det har tjatats länge om att det offentliga måste bli bättre på upphandling. Men få har kommit med konkreta förslag på hur det ska gå till. För problemet är inte så mycket inkompetens som grundläggande systemfel kopplade till hur lagstiftningen är utformad. Därför är årets Konjunkturrådsrapport från SNS intressant läsning. Här pekar ett antal forskare ut möjliga vägar framåt, utöver att analysera dagens brister.

Det som skiljer offentlig upphandling från när privata företag anlitar konsulter och underleverantörer är att det offentliga måste ta hänsyn till en mängd ganska rigida regelverk, varav kärnan har sitt ursprung i EU-direktiv, medan privata företag är fria att använda sitt omdöme när de köper tjänster. Grundtanken är att de leverantörer som kommer in med anbud ska behandlas lika av det offentliga, utifrån fastställda kvalitetskriterier. I praktiken kan det dock vara svårt att bedöma kvaliteten och kostnadsutvecklingen i förväg.

När privata företag upphandlar tjänster av andra företag är förtroende, erfarenhet och relationer helt centrala. Kan man lita på motparten? Vilket rykte har det här företaget i branschen? Hur flexibel är underleverantören vid omvärldsförändringar eller om det uppstår problem längs vägen? Det offentliga får dock bara ta formella hänsyn. Villkoren blir fastlåsta istället för dynamiska. Det här innebär att oseriösa aktörer kan vinna budgivningen genom att lägga sig prismässigt (för) lågt och att det offentliga kan tvingas välja ett bud från en aktör som man egentligen inte tror på. Även seriösa aktörer kan tvingas anpassa sig till den osunda konkurrensen.

För tjänstemännen innebär det också minst risk och arbete att gå på priset. Att ställa kvalitetskriterier är arbetsamt och att välja utifrån mindre mätbara villkor än pris kan leda till utdragna rättsprocesser med förfördelade leverantörer. Att använda sitt omdöme som upphandlare kan med andra ord straffa sig.

Anledningen till att vi ändå har dessa regelverk är att motverka korruption och icke-rationella konkurrenshinder. För många EU-länder, med lägre tillit än Sverige, är troligen effekten mest positiv. Sverige kan inte heller avskaffa systemet givet hur direktiven ser ut, om det ens vore önskvärt. Det finns dock stor förbättringspotential.

SNS-forskarna föreslår ett sätt att kunna komma runt problemet med svårmätbara värden. Leverantörerna ska kunna bedömas i ett ratingsystem, liknande dem som i dag finns på nätet för exempelvis hotell och taxiföretag. Kunderna, i det här fallet stater och kommuner, ska med andra ord kunna betygssätta leverantörerna och på så sätt kan de offentliga köparna dela erfarenheter med varandra. Ratingen ska sedan betraktas som ett objektivt kriterium vid upphandlingen. För att inte missgynna nya företag på marknaden ska de få börja på medelvärdet.

Det här är ett kreativt och lösningsorienterat förslag som borde utredas av staten. Vi har viss frihet att utforma systemet utan att det strider mot EU:s regelverk och i den mån en sådan här förändring skulle stöta på patrull i Bryssel bör den svenska regeringen driva på för ändringar på EU-nivå. Det skulle kunna få verkligt stor betydelse. Dagens regelverk lever inte upp till de krav som svenska skattebetalare kan ställa på god hushållning med våra offentliga resurser.

LÄS MER: Den svåra konsten med offentlig upphandling

LÄS MER: Sätt stopp för fakturafusket