Staten är beroende av en bred och konsumtionsstark medelklass.
Staten är beroende av en bred och konsumtionsstark medelklass. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Karin Pihl: Därför måste staten hålla medelklassen på gott humör

Medelklasslivet må subventioneras genom avdrag och bidrag. Men utan en välmående tjänstemannaklass skulle ekonomin snabbt gå utför.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Medelklassen är oerhört bortskämd. Den bara ska ha och ska ha och kräver ständigt nya subventioner från staten: rut-avdrag, rot-avdrag, bidrag för elkostnaderna, ränteavdrag, föräldrapenning, jobbskatteavdrag och barnbidrag. De bryr sig bara om sin egen plånbok. Politikerna är för fega för att sätta ned foten och säga att nu är det slut på den statliga subventioneringen av medelklassens välgödda liv i bostadsrätt och radhus.

Ungefär så har det låtit i spalterna de senaste månaderna. ”Partierna börjar strössla pengar över medelklassen” så fort levnadskostnaderna går upp, skrev DN:s ledarsida (26/6). SvD kulturs Elsa Westerstrand stör sig på medelklassens ”blinda privilegier” (SvD 20/9). På GP:s debattsida skrev representanter från Liberalernas ungdomsförbund nyligen att medelklassen får ”gränslöst mycket bidrag” från statskassan.

ANNONS

Det är förvisso sant att medelklassen får en hel del ekonomiska fördelar av staten. Det kan sticka i ögonen att en grupp som redan har det relativt gott ställt får den ena subventionen efter den andra. Men det är lätt att misstolka begreppet ”medelklass” som personer boende i Stockholms innerstad med en lön på en bra bit över snittet, som inte behöver bry sig om räntekostnader eller att ett paket smör kostar 60 kronor.

Men det är bara den översta delen av medelklassen, inte den stora massan. De flesta som tillhör medelklassen är trots allt inte art directors utan lärare och sjuksköterskor. Det är medelsvenssons med en medelinkomst, som betalar en stor del av sin inkomst i skatt. Medianlönen i Sverige är 33 000 kronor. Inte 55 000 kronor. Och merparten av statsbudgeten – 60 procent – kommer från skatt på arbete. De som finansierar välfärden är inte ”de rika”, utan av folk med vanliga jobb.

Givet att skatterna är så pass höga även för folk med medianinkomster är det rimligt att staten på olika sätt underlättar för sådant som förknippas med medelklassen, som att bo i en bostadsrätt, ha råd att renovera badrummet eller för den delen har råd att värma upp sitt hus, och gör det tillgängligt för en större del av befolkningen. Det finns ett värde i att medelklassen är bred och ekonomiskt välmående då den utgör stommen i ekonomin. Sjunkande konsumtion hos medelklassen, vilket sker nu i spåren av inflation och räntehöjningar, innebär att det går sämre för ekonomin som helhet. Om den genomsnittlige genomsnittsarbetstagaren inte har råd att gå på restaurang eller lägga nytt golv i vardagsrummet kommer hela branscher att få problem.

ANNONS

Rot- och rutavdrag finns ju inte enbart till för att göra medelklassen nöjd utan för att stimulera ekonomin och motverka svartarbete. Om fler får råd att renovera köket blir det fler arbetstillfällen för hantverkare. Den generösa föräldraförsäkringen syftar till att kvinnor ska fortsätta att arbeta även när de blir mammor. Och så vidare. Staten ”vill” att vi ska arbeta och konsumera för att hålla hjulen i rullning, eftersom det skapar tillväxt och skatteintäkter.

Medelklassen kanske har tagit politiken som gisslan, men även det motsatta gäller i allra högsta grad.

LÄS MER: Vad är det för fel med att bara vara vanlig?

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS