Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson, Göteborgs-Posten Bild: Robin Aron
Ann-Sofie Hermansson, Göteborgs-Posten Bild: Robin Aron

Ann-Sofie Hermansson: Därför har arbetarmännen övergivit sitt gamla parti

Arbetarepartiet Socialdemokraterna måste åter blir ett parti för just arbetare.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Jag arbetar på en mansdominerad arbetsplats. Det märks när jag på nätet lägger ut foton på dem jag jobbar med. Det är alltid kul att kunna lägga ut foton på mina kvinnliga arbetskamrater, men det går inte att komma ifrån att männen är i klar majoritet.

Responsen är positiv. Det beror inte på min fotokonst utan på att arbetare helt enkelt inte syns så ofta. Därför känns det viktigt att visa vilka personerna är som utför de samhällsbärande jobben.

För jobbar gör de. När jag började på Renova åkte jag med Gustavo de första dagarna och introducerades på ett fantastiskt vis. Sedan dess har jag kört med Peter, Jonas, Tommy, Bright, Sture, Frank, Alex, Simon, Bert-Ove, Alf, Linus, Kodjo, Patrik, Anders och många fler. Det är yrkesskickliga män som vet att ingen slår dem på fingrarna när det kommer till att sköta renhållningen i stan. Ett självförtroende som kommer av kompetens och erfarenhet. Flera av dem har uppemot 40 år inom branschen.

LÄS MER: Sluta mobba varandra och visa lite vänlighet

Det är män som inte har jobbat hemifrån under pandemin. Som kör ut vid sextiden oavsett väderlek, årstid eller vilka nya vägarbeten som möter dem. Som löser problem när datorn trilskas, handskas med stressade bilister som vill fram till varje pris och som backar med tunga fordon i trånga utrymmen. Under tiden lyckas de med generositet, arbetsglädje och humor förmedla hur man som ny på jobbet bäst utför arbetet till Renovas och kundernas förtjänst.

Ibland pratar vi politik i bilen. Då luftas oron för hur länge kroppen ska hålla, hur man ekonomiskt skulle ta sig igenom en sjukskrivning, hur man ska klara sig på pensionen, men kanske främst vem det är som företräder dem politiskt idag. För det som var en självklarhet när jag blev fackligt och politiskt aktiv för 35 år sedan, att det var Arbetarepartiet Socialdemokraterna som förde deras talan, är inte så längre. Flera röstar på andra partier. Eller värre: inte alls.

Det måste återigen bli rationellt för mina arbetskamrater att lägga sin röst på Socialdemokraterna. Det är det inte alltid idag. På vissa sätt är det tvärtom. Som dagens förskräckliga metoder hos Försäkringskassan. Där den som inte är stark nog att processa tvingas ner på existensminimum. Eller hur svårt det alltjämt är att få en arbetsskada erkänd. Ibland är detta vägen in i fattigdom. Detta är förödande för arbetarrörelsen.

Jag har stor respekt för komplexiteten i dagens politiska landskap. Det har inte varit en dans på rosor för Stefan Löfven. Heder åt honom. Men efterträdaren behöver göra partiet till företrädare också för mina manliga arbetskamrater igen. De förtjänar det. Ett parti som talar klarspråk om demokrati, driver reformer och på riktigt gör jämlikheten till första prioritet.

Socialdemokratin är på väg att tappa greppet om mina manliga arbetskamrater. I kampen för jämställdhet, mot rasism och mot fördomar mot hbtq-personer är det ofta andra grupper som lyfts fram. Det är högst rimligt. Med det får inte innebära att de medelålders männen i arbetaryrkena glöms bort. De behöver inga medaljer. Men de förtjänar att inte ignoreras.

LÄS MER: Du kan inte bjuda upp till dans med en rak höger

LÄS MER: Att göra ett hederligt jobb borde inte strida mot reglerna