Vi går mot allt ljusare tider! Det var tyvärr inte Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell som uttalade sig utan TV-metereologen Madeleine Westin, som rapporterade från en av de få coronabefriade områdena - vädret. I fredags, närmre bestämt klockan 04.49, var det alltså vårdagjämning.
Det innebär, som alla vet, men som man kanske glömmer i dessa kristider, att dagarna blir längre än nätterna, ljuset segrar över mörkret. En vacker påminnelse om att det kommer ljusare tider även om det är svårt att tro när 100 000-tals människor i hela världen är smittade och 10 000 har dött av coronaviruset.
Viruset påverkar allt och alla på ett sätt som vi aldrig kunnat föreställa oss. Pushnotiserna virvlar in, mailkorgen fylls med besked från företag och organisationer om inställda aktiviteter och enorma permitteringar, nyhetsmedierna är till bredden fyllda med coronanyheter.
Vem kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att världen skulle stanna och stänga? Att fabriker i alla länder skulle sluta att producera. Att miljontals människor skulle bli arbetslösa. Att gator och torg i Paris, Madrid, Rom och New York skulle ligga öde. Att arenor, kaféer, restauranger och museer skulle stängas. Att hundratals miljoner människor världen över skulle kommenderas att stanna hemma.
Konjunkturinstitutet i Sverige har tvingats revidera alla prognoser och konstaterar bara att "det är ställt utom allt tvivel att Sverige nu går in i en djup lågkonjunktur". Ekonomer ser en global recession i antågande. Det ena ekonomiska räddningspaketet avlöser det andra.
– Europeiska Centralbanken och Federal Reserve trycker nu ut likviditet på marknaden i enorm skala. 800 miljarder dollar och 750 miljarder Euro går liksom inte att uppfatta. Det påminner om Kalle Ankas stenrike farbror Joakim som räknade sina pengar i fantastiljoner, sa ekonomen Klas Eklund, nyligen i ett anförande.
Sverige öser också på med jättelika belopp för att stödja sjukvården, företagen och de anställda. Pressträffar och täta uppdateringar avlöser varandra. Cheferna på olika myndigheter har blivit våra riktiga influencers, vars ord vägs på guldvåg. På TV och i tidningar uttalar sig experter, oftast samma, och svarar på frågor från tittare, läsare och reportrar. Det som återkommer, gång efter annan, från dem som verkligen är experter, är att "det kan vi inte med säkerhet säga" och "vi lär oss hela tiden".
Allt går med våldsam hastighet. Det är bara några månader sedan det första smittfallet konstaterades i Kina. Att till och med experterna haft svårt att förutse utvecklingen är inte underligt. Det verkar som om Folkhälsomyndigheten, vars utsagor regeringen utgått och utgår ifrån, till en början underskattade både coronasmittans omfattning och hastighet, vilket många andra forskare kritiserade. Beskeden från myndighetsföreträdare föreföll också vaga och det politiska ledarskapet otydligt.
Men ganska snabbt hände något. Kommunikationen blev tydligare och rakare. Statsminister Stefan Löfven och ett antal andra ministrar klev fram och visade ledarskap, handlingskraft och snabbhet. Partierna la meningsskiljaktigheter åt sidan.
– Nu fokuserar vi på att lösa krisen tillsammans. Utvärdera får vi göra längre fram, sa moderatledaren Ulf Kristersson. Eller som en myndighetschef uttryckte det:
– Blame and shame får vi ta sedan.
Den svenska strategin skiljer sig delvis från många andra länders. Folkhälsomyndigheten, regeringen och riksdagen har valt att vidta drastiska åtgärder stegvis och försiktigare än i många andra länder. Rätt åtgärd vid rätt tidpunkt och att väga olika negativa konsekvenser mot varandra, har blivit honnörsord. Vad man än tycker i sak så måste man beundra konsekvensen och integriteten i att hålla fast vid den valda strategin.
De globala ekonomiska konsekvenserna av coronasmittan är enorma - men också de lokala. Coronavirusets effekter slår tusentals mindre företag i spillror, livsverk riskerar att krossas.
Kaféer, restauranger, butiker, transportföretag, stora och små hotell, serviceverksamheter, tjänsteföretag av alla de slag - många har förlorat nästan alla intäkter. Kulturens och musikens olika scener och utövare står också utan intäkter, när spelningar och föreställningar ställs in. Idrottsklubbar och föreningar går på knäna när matcher inte blir av. Oerhört mycket av det Göteborg vi älskar och tar för givet riskerar att gå under. Bakom dessa mindre verksamheter finns människor som satsat allt för sin dröm och anställda som arbetat stenhårt.
De är tyvärr inte hjälpta av de större stödpaketen. De kommer inte kunna betala igen. De kan inte bära en ränta 6,6 procent. De kan inte producera för lager. En förlorad intäkt kommer aldrig igen.
– Staten måste ställa upp med kreditgarantier och slopade avgifter, till exempel moms, sa kocken och krögaren Danyel Couet i Nyhetsmorgon.
Stefan Löfven har sagt att "vi kommer inte att svika företag och anställda. Vi kommer att fatta de beslut som är nödvändiga". Men det måste ske snabbt. Det har vi anledning att både tro och hoppas på!
"Jag är inte optimist för jag är inte säker på att allt slutar lyckligt. Men jag är inte heller pessimist eftersom jag inte är säker på att allt slutar illa. Däremot bär jag hopp i hjärtat. Hopp är känslan av att det finns mening med livet och arbetet...Hopp är en gåva lika stor som livet självt", skrev Vaclav Havel, den tjeckiske poeten och statsmannen.
Kriser tar fram det sämsta men framför allt det bästa hos människor. Sjukvårdens medarbetare gör underverk dygnet runt. Forskning i många länder gör oerhört snabba framsteg. Dag för dag hör vi talas om människor som tar initiativ för att hjälpa andra, som ställer upp och visar solidaritet i praktiken. Det inger hopp - hopp om att vi inom en inte allför avlägsen framtid på riktigt kan säga: Vi går mot ljusare tider.
