Cwejman: Så blev Göteborgsmoderaten Socialdemokraternas flitigaste soldat

Moderaterna, med Axel Josefsson i spetsen, har grävt ned sig i en politisk skyttegrav. Det är svårbegripligt. Ett maktskifte i Göteborg borde vara viktigare än att dö på sin post för Västlänken.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vet man bara en enda sak om Demokraterna så är det att partiet är emot Västlänken. De har ett partiprogram i bakfickan men det torde vara okänt för de flesta, inklusive partiets egna väljare.

Denna uppenbara enkelspårighet gör partiet till synnerligen förutsägbara förhandlingspartners för den som vill få till en majoritet i Göteborgs kommunfullmäktige.

Om Västlänken kan diskuteras med Alliansen så kommer Demokraterna till bordet. Om tunnelbygget inte kan diskuteras så kommer partiet inte till bordet. Demokraterna har pantsatt sitt förtroende på att de ska driva den här frågan.

Således spelar partiet med öppna kort då de bara har ett. Skulle Alliansen möta dem ens halvvägs (det vill säga någon sorts kompromiss eller omtag) så skulle Demokraterna, trots att de skulle vara största parti i en borgerlig konstellation, behöva anpassa sig till de mindre Allianspartiernas utstakade riktning.

ANNONS

Alliansen i Göteborg, med Moderaterna i spetsen, har gått till val på något annat än Demokraterna: Att få till ett maktskifte. Tanken med en vital opposition är att den någon gång ska få utrymme för sin politik och att få igenom sin budget.

Det borde därför vara överordnat allt annat att få med Demokraterna genom att öppna Västlänksdörren på glänt. Wannholt vore då oansvarig om han inte gav med sig på Alliansens övriga förhandlingskrav.

Men icke! Moderaternas nye gruppledare. Axel Josefsson har satt upp två icke förhandlingsbara villkor för förhandlingar med Demokraterna: Inget snack om Västlänken och att det är Alliansens budget som ska gälla.

Detta gör situationen för Alliansen kärv. För att uttrycka det milt. Utan Demokraternas mandat har Alliansen ingen chans till maktskifte. Vad moderaten Josefsson i praktiken har gjort är inte att sätta upp ett tufft förhandlingsvillkor för Demokraterna. Han har satt upp ett orörligt hinder som omöjliggör något de borgerliga partierna pratat om i ett kvarts sekel: maktskifte.

Josefsson tycks alltså inte nöja sig med katastrofala fjorton procent i lokalvalet för Moderaterna. Han har, likt en dumdristig skyttegravskapten i första världskriget, siktet inställt på någon knappt synlig punkt i ödelandskapet dit han ämnar föra sina mannar. Segern är lika oväsentlig som antalet förluster.

ANNONS

Kvar i skyttegraven har han glömt såväl löften om maktskifte som resten av sitt partis politiska program. Ty inget tycks viktigare än att gå i döden för ett projekt han själv inte ens var med och beslutade om och vars syfte ännu förblir ifrågasätt av en stor andel av väljarkåren.

Borta i Socialdemokraternas rum på stadshuset är Ann-Sofie Hermansson (S) uppenbarligen mycket glad över Josefssons kompromisslösa heroism och offervilja. Här har Socialdemokraterna fått en oppositionsledare som helt utan socialdemokraternas hjälp torpederar moderaternas väljarstöd.

Moderaterna i Göteborg är just nu Socialdemokraternas närmsta allierade. En foglig tjänare som lydigt tar allt stryk för impopulära beslut begångna i det förflutna. En motpart som mer kraftfullt och kategoriskt än någon socialdemokratisk Göteborgspolitiker någonsin förmått, dyrt och heligt kan lova att här ska minsann inte bli något maktskifte.

ANNONS