Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Adam Cwejman: Cwejman: Dra rätt slutsatser av kriget i Ukraina

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är en främmande tanke att det pågår ett krig i Europa i detta nu. Kriget mellan Ukraina och Ryssland är vid det här laget inne på sitt tredje år. Det är i alla avseenden ett modernt krig som noggrant bör studeras av svenska politiker. Det finns nämligen många viktiga lärdomar att dra.

Philip Karber, som basar över den Washingtonbaserade tankesmedjan Potomac Foundation, har efter omfattade fältstudier i Ukraina publicerat en rapport som är väl värd att ta del av.

En av de viktigaste förändringarna i krigsföringen, enligt Karber, är den effektivitet Ryssland uppvisat i samarbetet mellan obemannade drönare och artilleri. Drönarna har delvis ersatt spanarens uppdrag att precist ge information till artilleriet. Därigenom har Ryssland lyckats med att korta ned tiden mellan observation och faktisk eldgivning.

Resultaten är smärtsamma. Närmare 85 procent av konfliktens dödsoffer kan kopplas till artilleribeskjutning. Ett exempel är den Ukrainska offensiven i juli 2014 då en raketattack tillintetgjorde en hel mekaniserad bataljon på bara några minuter.

Den kanske viktigaste lärdomen, som inte har något att göra med militär materiel eller användningen av densamma, är att Ryssland numera alltid inleder sina invasioner med massiva desinformationskampanjer. I kombination med sabotage och användning av ej uniformerad personal har man därför lyckats överraska och splittra sina fiender samt att försena internationella reaktioner.

När kriget inleddes hävdade vissa militära experter att Ukraina inte skulle kunna hålla emot ett ryskt anfall under mer än några dagar. Hade ukrainarna inte dragit igång den snabbaste mobilisering av en försvarsmakt sedan andra världskriget är det inte säkert att Ryssland hade nöjt sig med att stanna i Ukrainas sydöstra hörn.

Den snabba mobiliseringen var helt avgörande för Ukraina. Den viktigaste åtgärden europeiska länder har mot rysk aggression är alltså alltjämt av en preventiv natur. Ryssland går på offensiven där landet upptäcker sprickor i enigheten och där det råder brister i försvarsmakten.

”Ukraina har viljan men saknar medlen” menar Karber, medan väst ”Har medlen men saknar viljan”. Medlen och viljan att stå emot Ryssland måste förenas för att undvika ännu ett krig som det som utspelar sig i Ukraina. Vi får inte glömma att Ryssland saknar de ekonomiska musklerna att ställas mot en enad och synkroniserad motståndare. Oaktat alla de taktiska insikterna är detta den viktigaste lärdomen att dra av Ukrainakriget.