Under de båda världskrigen var Sverige skonat från krigets fasor men inte från resurs, livsmedels- och drivmedelsbrist. Några seniorer minns kanske gengasbilarna från 1940-talet som drevs på trä och kol.
På den tiden hade Sverige en gedigen civil beredskapspolitik. Det fanns möjligheter att försörja befolkningen även då handelsvägarna var stängda och transporter sjövägen i regel var förenat med livsfara för besättningarna.
Det är ett helt annat läge nu. Skulle en konflikt äga rum i Östersjön får exempelvis gotlänningarna det knapert, och det snabbt. ICA Maxi i Visby står för en fjärdedel av öns mattillförsel. Sex dagar i veckan levereras mat till affären från fastlandet, året om.
En blockad eller andra störningar av mattillförseln innebär att man har lager som räcker i tre dagar. Detta enligt aktuell data från Kungliga Örlogsmannasällskapets skrift ”En marin för Sverige”, i vilken sällskapet konstaterar att skyddet av de svenska sjövägarna och hamnarna är underdimensionerat (2018).
Mejeriproduktionen på ön är omfattande. Det produceras närmare 141 miljoner liter mjölk per år på Gotland. Nästan allt exporteras till fastlandet, mindre än en procent konsumeras på ön. Två dagars produktion kan lagras innan kylkapaciteten är uppnådd och överbliven mjölk måste förstöras. Likadant är det för slakteriverksamheten. 95 procent skickas till fastlandet och fryskapaciteten på Gotland är uppnådd efter två dygn.
Maten på Gotland är helt sonika slut efter tre till fem dagar i händelse av blockad. Efter en vecka är det nödslakt och destruktion av matvaror som gäller. Vad folk lever på efter denna tidsperiod beror på vad de själva har i sina skafferier eller om de på landsbygden har tillgång till egen matproduktion. Dags för öborna att sätta potatis i den där pallkragen som ligger omonterad i förrådet.
Detta är alltså läget vid en kris som varar i lite drygt en vecka. Men tänk om omvärldsläget skulle vara så allvarligt att Sverige måste stå ut längre? Siffrorna för Gotland är skrämmande, men fastlandet har det inte mycket bättre. Efter drygt tio dagar är Sveriges matlager helt slut. Gotlands sårbarhet kan ses som ett Sverige i miniatyr (Axess 3/2016).
De svenska matlagren avvecklades helt och hållet på 1990-talet. Bolag som ICA och Coop har centrallager som håller i någon vecka. Sedan ska maten också transporteras dit den behövs och några omfattande drivmedelsreserver sitter staten heller inte på.
Göteborgs kommun genomförde en ordentlig kampanj förra året som gick ut på att fullt friska och kapabla vuxna ska ha ett lager som motsvarar tre dagars mat- och vattenkonsumtion. "Klara dig själv i tre dygn" hette den.
Ett utomordentligt initiativ. Syftet är att myndigheter vid en kris ska kunna koncentrera sig på att hjälpa de mest utsatta i samhället som äldre och sjuka i stället för att serva föda till göteborgare som inte har mer än en påse makaroner i skafferiet.
Men längre kommer vi behöva hålla ut. Försvarsberedningen konstaterade i sin senaste rapport om totalförsvaret att svenskar måste kunna klara sig i en vecka utan stöd från myndigheter.
Även om individuell beredskap är viktig då den avlastar myndigheterna i händelse av krig räcker det inte. Det är uppenbart att landet behöver en civil försvarspolitik som tar hänsyn till våra grundläggande mat- och drivmedelsbehov.
För ett år sedan ställde vi på den här ledarsidan frågan om "Vad svensken ska äta om det blir krig?". Den är ännu obesvarad. I väntan på svar från ansvariga är det klokt att faktiskt ha ett lager där hemma.
