Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Censur i Twitters tidsålder

Techjättarna sitter på beslutsmakten över vår gemensamma offentlighet men vet inte hur de ska förvalta det ansvaret. Senast drabbades en stor tidning mitt under en presidentvalskampanj i världens mäktigaste land.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

För fem år sedan introducerade Hunter Biden sin far, dåvarande vicepresidenten Joe Biden, för en chef på ett ukrainskt energibolag. Affärsmannen tackade för mötet och tiden han tillbringade med vicepresidenten.

Detta var ett år innan Joe Biden av den ukrainske regeringschefen Petro Poroshenko krävde att utredningen mot nämnda energibolag skulle läggas ned. I mars 2016 villkorade han USA:s lånegarantier till Ukraina, som uppgick till en miljard dollar, med att huvudåklagaren Viktor Shokin avsattes.

Kopplingen mellan Hunter Biden och ukrainska affärsintressen har länge varit ett sänke för Joe Biden, som försvarar sig med att han inte alls använt sin politiska makt för att hjälpa sin son. Exakt i vilken utsträckning han gjort det är fortfarande inte helt klart, trots att flera avslöjanden, däribland New York Posts senaste, pekar på att han agerat tveksamt.

Men inuti denna skandal pågår något som sannolikt är betydligt värre och med ännu större angelägenhet för omvärlden. När New York Post publicerade sin text om hur Hunter Biden introducerade sin far för den ukrainske affärsmannen så blockerades tillgängligheten. Möjligheten att sprida texten på sociala medier som Twitter och Facebook begränsades.

Facebooks kommunikatör, Andy Stone, skrev att texten skulle faktakollas. Under tiden det gjordes hade de aktivt "reducerat" textens distribution på deras plattform. Enligt Twitter gick det inte att dela texten eftersom den innehöll material som förvärvats genom hackerintrång. På bilder fanns det, enligt Twitter, privat data. Det rörde sig om bilden av ett privat e-mail mellan Hunter Biden och affärsmannen.

Men det stannade inte vid att texten inte gick att delas på Twitter. Även New York Posts twitterkonto med 1,8 miljoner följare stängdes tillfälligt ned för att ha brutit mot Twitters användarvillkor.

Twitter förklarade det hela med en policy som etablerades för två år sedan med syftet att förhindra delning av material som samlats in utan tillåtelse. Som Twitter skriver: "Vi vill inte skapa incitament för hackare".

Problemet med den här hållningen borde vara uppenbar för alla som någon gång öppnat en tidning: Några av de största och viktigaste avslöjandena som har gjorts är baserade på material som läckt eller i någon bemärkelse förvärvats utan tillåtelse. Det är själva poängen med grävande journalistik: Att demaskera det som någon försöker hålla hemligt.

I detta fall handlar det om att den ena presidentkandidatens son har affärsförbindelser som han förvärvat på grund av sin inflytelserike far. Joe Biden har, enligt New York Post, använt sig av sitt politiska inflytande för att hjälpa sin son.

Av hävd kommer källmaterial som bevisar detta att behöva förvärvas utan tillåtelse. Dessutom, och detta gör Twitter och Facebooks agerande än mer märkligt, så inhämtades materialet - enligt New York Post - inte genom hackning, utan genom en läcka. Materialet kommer från en dator som Hunter Biden lämnade för reparation men aldrig hämtade upp.

Ordet censur bör användas sparsamt. Det är inte censur om en publikation gör en nyhetsvärdering som är annorlunda än vad en läsare anser vara relevant. Men publikationer som New York Post kan inte välja att strunta i Facebook och Twitter. Om de förvägras tillträde till offentligheten, som Facebook och Twitter är, så kringskärs tillgången till nyheter.

Twitter och Facebook utgör numera det offentliga rummet. Att det är ett digitalt sådant spelar mindre roll. Digitala rum av en sådan storlek är att jämföra med ett öppet torg eller annan plats i offentligheten. Kanalerna är att betrakta som infrastruktur, inte redaktionella plattformar. Ska New York Post få vidare spridning för sitt material så måste det delas i sociala medier. Detta gäller samtliga tidningar nuförtiden, även Götebors-Posten.

Detta ger Twitter och Facebook en oerhörd makt av ett slag som de gång efter annan inte vet hur de ska hantera. De kan stänga ned enskilda nyheter eller opinionstexter. Eller så kan hela tidningar eller enskilda personer, ofta på vaga grunder, stängas ute, utan möjlighet att ta del av anklagelserna eller gå i svaromål.

Denna ledarsidas skribent Bawar Ismail stängdes, helt utan förklaring, av i ett halvår från Facebook. Det försvårade givetvis för honom att sprida sina texter eller delta i diskussioner i GP-ledares gemensamma kanal på Facebook. Ismail fick ingen möjlighet att ta del av skälet för nedstängningen eller prata med någon på Facebook som kunde förklara agerandet. Efter ett halvår hävdes blockeringen, då utan en ordentlig förklaring.

Fallet med Ismail ter sig möjligen som obetydligt jämfört med New York Posts avslöjande och Twitters efterföljande hantering. Men tillsammans utgör händelserna tyvärr blott ett axplock av de många tveksamma beslut som fattats under de senaste åren av techjättarna. Vår offentlighet styrs i stor utsträckning av bolag som de flesta inte kan välja bort om man vill delta i det demokratiska samtalet och som inte regleras av någon lagstiftning.

En av demokratins främsta kännetecken är möjligheten att tala fritt. Men kanske lite bortglömd är också rätten att bli hörd. Det vill säga: Andra ska inte förvägras ta del av vad du har att säga. Facebook och Twitter kan, på uppenbarligen svaga grunder, ta tillbaka den möjligheten. Många misstänker förstås att det görs av politiska skäl. Men mer troligt är faktiskt att det sker av ren inkompetens.

Techjättarna sitter på beslutsmakten över vår gemensamma offentlighet men vet inte hur de ska förvalta det ansvaret. Ibland drabbas någon privatperson av godtycket. Inte mycket för världen kanske. Men nu drabbade det en stor tidning mitt under en presidentvalskampanj i världens mäktigaste land.