Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

SAKLIG. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) förklarade regeringens förlängning av ID-kontrollerna vid gränsen. Retoriken är en annan nu än för ett år sedan.

Bred: Välfärdsstaten förutsätter gränser

Nyheten om att regeringen förlänger id-kontrollerna kom inte som någon överraskning. Alla länder behöver kontrollerade gränser.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sverige behöver, precis som alla andra länder, en bevakad gräns mot omvärlden. Gränsen behövs för att skydda medborgarna mot yttre hot och för att kunna upprätthålla lag och ordning. Behoven är lika för alla nationalstater över hela världen, och över tid.

I Sveriges fall finns det ett särskilt skäl att ha gränskontroller. Välfärdsstaten har vuxit fram som ett kontrakt mellan medborgarna och samhället. Om utom­stående vill ta del av välfärden men inte kan eller inte vill bidra till den kommer välfärdssamhällets resurser att utarmas och förtroendet för modellen att vittra bort.

Det här är också de huvudsakliga ar­gumenten som skymtar fram bakom den rödgröna regeringens beslut att förlänga id-kontrollerna av personer som reser till Sverige med tåg, buss och båt

Infrastrukturminister Anna Johans­son (S) förklarade i går för Sveriges radio att id-kontrollerna är ”nödvändiga för att upprätthålla säkerhet och ord­ning i Sverige”. Hon beskrev också att ”ett väldigt stort inflöde av asylsökande” hade medfört ”stora påfrestningar på skolsystemet, socialtjänsten, bostads­marknaden” (SR 2/11).

Retoriken är långt från Stefan Löfvens känslosamma tal förra året om att det i hans Europa minsann inte byggdes några gränser.

Att svenska politiker länge kunde låt­sas som att Sverige som första land i värl­den inte behövde gränser berodde på att andra stater skötte våra gränskontroller. Så länge EU hade en fungerande yttre gräns kunde medlemstaternas inre grän­ser vara relativt obevakade. När samar­betet om den yttre gränsen slutade att fungera överbelastades Sverige snabbt och gränskontrollerna fick återinföras.

Nu står vi dock med gränskontroller som vi inte vill ha. Kontroller vid Öre­sund bromsar den nordiska integratio­nen och försvårar vardagen för tiotu­sentals människor i Storköpenhamn. Dessutom strider ID-kontrollerna mot EU:s regler och regeringen tvingas söka upprepade anstånd hos Kommissionen.

Lösningen som regeringen borde söka är i första hand att EU:s yttre gräns återupprättas. Risken är dock att detta kommer att dröja. En variant som bland annat danska regeringen talat om är att införa en gemensam nordisk gränskon­troll. Det är ett mycket intressant förslag som skulle kunna öka takten i den nord­iska integrationen. En gemensam gräns skapar tillfälle att diskutera ett gemen­samt nordiskt pass.

Men när svenska politiker söker vidare efter en lösning måste de utgå ifrån att Sverige faktiskt behöver gränskontroller under överskådlig tid. Avsaknad av yttre gränskontroller är inget normaltillstånd och det är heller inget idealtillstånd. Att hålla invandringen på en hanterbar nivå är en uppgift som följer med välfärds­projektet.

Ju större välfärdsambitioner man har, desto viktigare blir en reglerad invandring. Men även om vi saknade ett välfärdssamhälle skulle det fortfarande vara en av statens grunduppgifter att kontrollera vem som reser in i landet och i vilket syfte. Behovet av en kontrollerad gräns är inte tillfälligt, utan permanent.