Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mathias Bred: Bred: Underskatta inte kraften i vanlig hygglighet

Ledarkrönika: Det finns bara en nuvarande partiledare som har lite av Fälldins rejälhet över sig. Vilket kan bli ett problem för Alliansen i nästa val.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.


Helgens besked att Thorbjörn Fälldin gått bort orsakade en våg av minnesbetraktelser. Ett genomgående tema har varit vittnesmål om den tidigare statsministerns trovärdighet som person. Att han var rejäl och gedigen. Det verkar ju också ha varit de egenskaper som hjälpte honom att bli den borgerlige ledare som 1976 bröt Socialdemokraternas långa hegemoni i svensk politik.

En förträfflig historia om Fälldins styrka berättades av en man som i slutet av 1970-talet var tonåring, politiskt intresserad och fångad i den tidens vänstervåg. Då Fälldin och Palme debatterade i en TV-sänd debatt satt han hemma hos en kamrat som också hade sympatier för den socialdemokratiske ledaren. Framför Tv:n satt dock också fadern i huset, vilken hyste borgerliga sympatier.

Någon halvtimme in i debatten tyckte de två ungdomarna att Palmes överlägsenhet var så självklar att de började retas med pappan. Bland annat härmade de Fälldins mer långsamma sätt att tala.

Efter att ha en lång stund ha tålt smädelserna fattade pappan humör och hoppade upp ur sin fåtölj, pekade på Tv:n, spände ögonen i sin son och hans kamrat, och utropade:

- Hör ni sketpojkar! Vem av de här två herrarna skulle ni välja att hålla i handen när åskan går?

Det var en retorisk fråga som lämnade ungdomarna tysta.


Fälldins personlighet verkar ha spelat roll för fler. Trovärdighet och hygglighet trumfade excellens. Det är lätt att hitta människor som berättar att de röstade på Centern under de där åren, fast de aldrig skulle komma på tanken vare sig förr eller senare.

Man kan fråga sig om Fälldins oförställda sätt hade kunnat fungera idag? Eller skulle mediekonsulterna förstöra honom med tips om att se ut och låta som en robot? Gärna upprepa samma ord maximalt antal gånger på kort tid. Risken är stor. Det verkar råda konsensus om att felfrihet är den egenskap en politiker ska utstråla.

Det kan dock finnas en reaktion på gång. En längtan efter något mer genuint. Och det finns en nuvarande partiledare som har något av en Fälldinsk charm, när han tillåts vara sig själv. Det är Stefan Löfven. Om hans kampanjmakare spelar korten rätt kan det bli en fördel för S i valet 2018.

Löfven ställs då mot Anna Kinberg Batra. Och vem av de två skulle vi helst hålla i handen när åskan går?