Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mathias Bred: Bred: Tillfälliga lösningar blir bestående

Ledarkrönika: Göteborgs kommun tillåts inte bygga permanenta modulbostäder.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När mina föräldrar i slutet av 50-talet flyttade in i en ny lägenhet i Biskopsgården, blev de rådda av en byggförman att inte göra sig alltför hemmastadda. Han menade att husen var byggda för att stå i femton år. Sedan skulle bättre bostäder i miljonprogrammet vara färdigställda och de temporära höghusen rivas.

Husen står dock kvar än i dag och dess nya invånare känner kanske inte till att deras hem en gång ansågs vara en kortfristig nödlösning. Och det finns fler exempel i Göteborg och andra städer på bostäder som sades vara tillfälliga, men sedan blev permanenta. I ett land som i över sjuttio år saknat en naturlig bostadsmarknad uppstår det brister, och politikerna måste snickra ihop tillfälliga lösningar för att gå om regelverken.

Mark och miljööverdomstolen i Svea hovrätt avslog i förra veckan en överklagan från Göteborgs kommun om tillfälliga bygglov för modulboenden för studenter. Domstolen menade att lagen om tillfälliga bostäder inte var möjlig att åberopa då det uppenbart handlade om byggnader som var tänkta att stå under längre tid. Markarbetet var så omfattande att projektet annars inte skulle bli ekonomiskt rimligt. Dessutom hade kommunen kanske redan röjt sina intentioner då man i arrendeavtalet förband sig till att inte säga upp bostäderna förrän utgången av år 2035.

Två instanser har nu uppfattat kommunens planer på modulbostäder som ett sätt att komma runt gällande regler. Frågan får extra politisk sprängkraft lokalt då modulbostäderna inte bara ska användas av studenter, utan också av asylsökande nyanlända. Eftersom flera av de planerade bostäderna ligger i områden där de boende protesterat finns det de som ser domen som en seger.

Som medborgare kan man konstatera hur illa planerad den svenska migrationspolitiken varit. Genom politiska utspel har politikerna lockat hit tiotusentals människor, men utan att fundera på var de ska bo. Sverige skulle visserligen ha haft en bostadskris utan invandringen, men att invånarantalet växer snabbare än bostäder byggs gör inte uppgiften lättare. Särskilt inte när bristen på bostäder är som störst för just den typ av billiga bostäder som efterfrågas av dem som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden.

I stället för att kommunerna ska behöva trixa med olika fusklösningar borde politiken på nationell nivå förändra regelverken och gör det enklare, snabbare och mer lönsamt att bygga bostäder i Sverige. Att undvika nödvändiga reformer genom att göra undermåliga bostäder permanenta är detsamma som att bygga in sociala problem.