Den mördande konkurrensen skulle man möta med ”ett provensalskt hemma-hos- koncept”. Så förklarade ägarna till le Pain Francais sitt framgångsrecept för tre år sedan.
Personligen hade jag blivit förförd av de läckra bakverken redan ett drygt decennium tidigare. Då var det två franska bagare som tack vare sitt unika koncept lyckades locka kunder till en oväntad adress. Tanken på att servera frukost i morgonrusningen längs Övre Husargatan var ju egentligen befängd.
Men de franska bagarna kunde rulla bullar som inga andra. Så vi drömde oss bort från avgaserna och det skuggiga läget. Tyvärr fick ursprungsägarna inte lika bra snurr på affärerna. Det uppskattade kaféet såldes vidare i ett par omgångar.
Och där pionjärerna gick bet har de senaste ägarna lyckats över förväntan. Nu förstår vi varför. Från att ha häpnat över en framfart som gjort att brödföretagarna fått en självklar plats på listan över ”gaseller” i Västsverige, häpnar vi i dag i stället över det utnyttjande de tycks ha byggt affärerna på.
På hemsidan talas det vackert om kaféer som skall spegla kvarteren där de ligger, kaféer där alla skall trivas oavsett bakgrund.
I mejlväxlingen med arbetsförmedlingen är språket betydligt grövre. ”Dom du skickar har inte alla hästar hemma” – är en talande fras. Man har siktat in sig på arbetstagare som av en rad olika skäl kan få lönebidrag, men tycks ha krävt att de skall jobba lika hårt som alla andra.
När GP lyfter på bakduken tecknas en allt mörkare bild. Anställda har inte fått rättmätig lön, arbetsförmögna förefaller ha fifflats in på bidragsanställningar och allt verkar ha har gjorts möjligt genom en och samma person på arbetsförmedlingen. En handläggare som nu, föga förvånande, granskas av myndighetens personalansvarsnämnd.
Regeringen har i sin tur nyligen tillsatt en bred utredning som ska granska statsstöden till arbetsgivare. Att kontrollera ryktena om fusk och överutnyttjande av exempelvis lönebidrag är en del av uppdraget.
Lönebidrag är ett vettigt sätt att hjälpa människor med svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Att arbetsgivare ställer arbetsplatser till förfogande är förstås en förutsättning för att stödsystemet skall fungera. Men om enskilda företagare sätter i system att låta skattepengar bekosta stora delar personalstyrkan bör varningsklockor ringa. Bortsett från att rent fiffel med bidragsanställningar är brottsligt, blir överutnyttjande av bidragsanställningar givetvis konkurrensstörande.
