Nästan varannan alliansväljare vill regera med stöd av SD, enligt en undersökning från Inizio som publicerades i Aftonbladet i veckan. Partiledarna säger dock nej. Eller gör de det egentligen? Det beror helt och hållet på vad man lägger in i orden ”regera med stöd av”.
Allianspartiernas gemensamma besked är att de vill regera om de blir största block, även om de inte kommer över 50 procent. De är med andra ord beredda att räkna in SD i regeringsunderlaget. Här bör nämnas att den nuvarande S-regeringen tolereras av alliansen snarare än av SD. Inget alliansparti säger sig vilja föra regelrätta förhandlingar med Sverigedemokraterna.
Men Moderaterna och Kristdemokraterna har i olika uttalande menat att de är beredda att ta makten med SD:s aktiva stöd – det vill säga även om alliansen blir mindre än de rödgröna och de rödgröna röstar emot en alliansregering. De är med andra ord beredda att gå längre än sina alliansvänner.
Denna skillnad avspeglar sig även i alliansväljarnas spretiga inställning. Hela 72 procent av Kd-väljarna vill att alliansen regerar med SD:s stöd. Bland Moderaternas sympatisörer är motsvarande siffra 64 procent. Det kan jämföras med 25 procent bland L-väljarna och enbart 8 procent hos C-sympatisörerna.
Att alliansen är splittrad i denna fråga är inget nytt. Skulle alliansen bli största block på söndag spelar den mindre roll. Även om övriga partier teoretiskt kan blockera en alliansregering även i ett sådant läge så är det nog mindre sannolikt att de gör det, för att det inte skulle framstå som legitimt.
Men skulle det nuvarande opinionsläget stå sig, där de rödgröna är störst, så kommer denna skiljaktighet inom alliansen att bli helt central. Socialdemokraterna lär knappast gå med på att bli stödparti åt alliansen i ett läge där de rödgröna är störst. SD kommer också frestas att rösta nej till en alliansregering, i hopp om att kunna bryta upp den och på sikt kunna ingå i ett rent högerblock. L och C säger sig inte ens vilja ha SD:s stöd i detta läge. Vilket block som blir störst spelar med andra ord roll.
Det är förståeligt att allianspartierna inte vill tala om detta scenario. Men just nu förefaller det mycket sannolikt att vi kan hamna där. Allianspartierna måste kunna hantera det.
Väljarna förtjänar också att få veta vad deras röst innebär. Liberalernas Jan Björklund är nog den som gett det mest tydliga svaret här. Han är beredd att stödja en storkoalition av tysk modell, det vill säga att M och S samregerar. Det är nu inte upp till honom och inte heller särskilt troligt, men ändå.
Annie Lööfs (C) önsketänkande att Socialdemokraterna oavsett valresultat ska vara stödparti imponerar däremot inte alls. Ulf Kristersson (M) å sin sida säger sig inte vilja leda en ren moderatregering. Men vad är alternativet?
I slutänden kan det komma att stå mellan en sådan regering och att L och C direkt eller indirekt stödjer en regering Stefan Löfven II. Det blir i hög grad en fråga om vem som tar initiativet först. Kallast nerver vinner.
