Boström: Vikten av att förhålla sig skeptisk

Sanna kritiker är alltid i minoritet och sällan vare sig mäktiga eller omtyckta, skriver kolumnisten Håkan Boström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Valår har en tendens att försämra den politiska debatten. Överdrifterna, förenklingarna, påhoppen blir fler. Just då väljarna behöver informera sig. För en idealistisk betraktare kan det tyckas paradoxalt. Men de flesta inser att detta beror på att makten, positionerna, politikernas jobb, står på spel.

Årets Engelsbergs-seminarium i början av sommaren, årligen anordnat av Ax:son Johnsson-stiftelsen, behandlade temat ”Kunskap och information”. Information eller enkla fakta är för det mesta triviala, även om de ibland kan vara kontroversiella. Kunskap handlar om att se större sammanhang och samband, något som däremot nästan alltid är svårare än vi tror.

ANNONS

Kunskap är kopplad till handling, men har just därför ett ansträngt förhållande till makten. Ledare, såväl av företag som av organisationer och stater vill få saker gjorda. Eller åtminstone behålla makten. Kritik och invändningar kan lika gärna vara till hinder som till hjälp för ett målmedvetet ledarskap. Det är en praktisk avvägning.

Vi vill gärna tro att de styrande har helhetsbilden klar för sig, har koll på relevanta fakta och tar hänsyn till allmänintresset. Att USA:s nuvarande president, Donald Trump, provocerar så många beror inte minst på att han dödat denna illusion. Även en ignorant skitstövel kan inneha världens mäktigaste ämbete, utan att något väsentligt slutar fungera. I ett modernt samhälle ligger nämligen kunskapen i mycket högre grad hos fungerande rutiner och specialiserade institutioner än hos individer, och mycket utbildning handlar just om att få människor att passa in i dessa rutiner och institutioner.

Ingen enskild individ kan idag överblicka hur det egna samhället fungerar i alla dess detaljer. De flesta av oss skulle inte heller klara oss mer än någon vecka om samhället bröt samman. Detta förhållande strider mot människans natur. Vi behöver tro att vi har koll på läget. Men sann kunskap handlar inte minst om att inse sina begränsningar, inse svårigheten att veta något över huvud taget, utöver konventioner och klichéer. En tes som Sokrates formulerade redan för över två tusen år sedan, och som i grunden handlar om att gå emot sitt ego.

ANNONS

Universiteten har traditionellt sett sig som förvaltare av Sokrates ideal. Men det är ett förhållningssätt som är svårt att leva upp till. Redan hos lärjungen Platon slår det över i sin motsats, en övertro på det egna förnuftet, med totalitära drag.

Sokrates poäng är inte att ha rätt, utan vikten av skeptiskt ifrågasättande. Makten måste alltid granskas. Men också granskarna måste granskas, och så vidare i en oändlig dialog. Grupptänkande, makt, äregirighet, nyttomaximering och idealistiska dogmer utgör alla hot mot det kritiska förhållningssättet. Sanna kritiker är alltid i minoritet och sällan vare sig mäktiga eller omtyckta. De behöver inte ha fina titlar. Men de behöver ha mod, kunskap, omdöme och självinsikt. Ifrågasättandet kommer fördömas som onyttigt, handlingsförlamande eller störande. Men utan kritik, och självkritik, är friheten snart underkuvad.

ANNONS