Återkommande blir vi varnade för fenomenet "fake news". Visst finns det skäl att läsa nyheter med ett kritiskt öga, men det gäller inte bara för så kallade ”alternativa” medier utan all nyhetsförmedling, såväl gammal som ny.
Nyheter kan vara problematiska eller vinklade utan att vara uppdiktade, det handlar om vem som pekas ut som offer och vem som utpekas som ansvarig, om vilken information som förmedlas men också om vilken som utelämnas.
Förra veckan handlade debattprogrammet Opinion live i SVT om nyanländas boendesituation i Staffanstorp. I efterhand har det framkommit att viktig information undanhållits för tittarna. I programmet fick en nyanländ man uttala sig om dåliga förhållanden på ett boende i Staffanstorp, vilket användes som ett exempel på hur kommunens mottagande fungerat. Men mannen i fråga hade anvisats till Malmö stad som sedermera hade placerat honom på boendet i Staffanstorp.
Ansvaret för eventuella undermåligheter kopplade till boendet ligger således på socialdemokratiskt styrda Malmö stad. Ändå valde produktionen bakom programmet att inte nämna detta, utan pekade i stället ut moderatstyrda Staffanstorp som skyldiga till placeringen. Det är djupt oprofessionellt.
Först när Christian Sonesson (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, skrev ett uppmärksammat inlägg om felaktigheten på Facebook, publicerade SVT en artikel där de bekräftade att mannen i programmet hade blivit anvisad från Malmö. Producenten bekräftade även att man hade känt till denna uppgift och ändå pekat ut Staffanstorps kommun som skyldiga.
Händelsen är med alla konstens regler ett exempel på "fake news". Utår förmedlades ett händelseförlopp som inte överensstämde med verkligheten. Fel kommun pekades ut och därmed föll skulden på fel kommun.Långt ifrån alla tittare lär komma i kontakt med den krystade ursäkten från SVT.
Samma kanal som alltså medvetet spridit felaktiga uppgifter ska under valåret göra en storsatsning på att motverka falska nyheter. För detta ändamål har man fått pengar från statliga Vinnova.
Först åläggs vi genom tvång att finansiera en verksamhet som inte lever upp till sina ledord om opartiskhet och saklighet, sedan ska de få våra skattepengar för att tala om för oss vad som är sant och inte.
