Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Aleksandra Boscanin: Boscanin: Regeringen bedriver populistisk plakatpolitik

Den som hoppas på att en ny samtyckeslag ska leda till positiv förändring lär bli besviken. Regeringen framstår som handlingskraftig nu, men för också medborgarna bakom ljuset genom att på lösa grunder hävda att saker och ting kommer att förändras till det bättre.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I svallvågorna efter #metoo presenterade regeringen nyligen ett förslag på en ny sexuallagstiftning som ska utgå ifrån samtycke. Lagförslaget började beredas långt innan #metoo, men i samband med uppropet utlovades att ett skarpt förslag skulle presenteras innan jul. 

Huruvida processen snabbades på eller om regeringen ändå hade tänkt lägga ett förslag i december förtäljer inte historien. Tidpunkten var emellertid tacksam för regeringen som fick en chans att visa att den tar frågan om sexuella övergrepp på allvar. Den som hoppas på att en ny lag ska leda till positiv förändring lär dock bli besviken.

Lagrådet – som granskar lagförslag innan de behandlas av riksdagen – sågar regeringens förslag. Myndigheten konstaterar att en samtyckeslag i enlighet med regeringens utformning skulle innebära att man inte på förhand kan veta vilka handlingar som är straffbara. Således uppfyller förslaget inte de krav på förutsebarhet som ska ställas. 

Ett vanligt argument för en samtyckeslagstiftning är att fler kommer att kunna lagföras; något som bland annat justitieminister Morgan Johansson (S) har hävdar (TT 17/12 2017). Frågan är på vilken grund ministern hävdar detta? Det finns inget stöd för hans påstående, inte ens regeringens egen utredning tror att en ny lagstiftning skulle bli effektiv i det hänseendet. Flera av de lagändringar som regeringen vill genomföra ingår redan i dagens lagstiftning, varför Lagrådet anser att det rättsliga behovet av en ny lagstiftning är bristande. 

Lagrådets kritik är allvarlig men torde inte ha kommit som någon stor överraskning för regeringen då den ligger i linje med vad andra bedömare redan påpekat. Bland annat har Advokatsamfundet tidigare pekat på oförutsägbarheten i den föreslagna lagstiftningen. 

Att vinna feministiska symbolpoäng tycks emellertid vara viktigare för regeringen än att värna rättssäkerheten. Man framstår som handlingskraftig nu, men man för också medborgarna bakom ljuset när man på lösa grunder hävdar att saker och ting kommer att förändras till det bättre. Det är inget annat än populism.

Trots detta pekar allt på att oppositionen kommer att släppa igenom förslaget. Endast Sverigedemokraterna är kritiska till det. Det är anmärkningsvärt att de borgerliga partierna ger sitt stöd till verkningslös plakatpolitik och därmed bidrar till att måla upp en felaktig bild av att det kommer att ske en förändring.

 Alla problem kan inte lösas med mer lagstiftning. När det gäller svårigheten att lagföra personer som begått sexualbrott är inte problemet lagstiftnings utformning, utan brottens karaktär som medför ett svårt bevisläge. Detta torde politiker från såväl vänster till höger vara medvetna om.