På drygt en vecka har det skett fyra skjutningar i Göteborg. En guldsmed i Utby rånades i sitt hem lördagen 7 april och blev då skjuten i benet med automatvapen. Onsdagen veckan därpå blev två män beskjutna utanför en bostad i Brämaregården. Fredagen samma vecka blev en man i Kållered beskjuten när han öppnade dörren till sin lägenhet, där det även fanns en kvinna och ett litet barn. I måndags sköts flera skott mot en lägenhet i Tynnered, där två män med gängkopplingar är skrivna.
Skottlossningarna har alltså skett i bostadsområden, en av dem i trappuppgången i ett lägenhetshus. Christer Fuxborg, polisens presstalesman i region Väst, säger om skjutningen i Kållered att de som utförde den inte har tänkt på konsekvenserna: ”De kan ju inte veta vem som skulle öppna dörren. Man tänker inte alls på riskerna för tredje part utan är bara helt fokuserade på en sak.”
Gängkriminella har på senare år blivit mer likgiltiga i förhållande till tredje part, en utveckling som har bekräftats av polisen. Fler skjutningar sker på platser där allmänheten vistas: Förutom bostadsområden finns exempel från både Göteborg och andra delar av landet där skjutningar har skett på restauranger.
Även om det oftast är personer som själva har koppling till kriminell verksamhet som är måltavlorså drabbas även laglydiga personer när våldet utspelar sig i deras vardag. Antingen direkt genom att skadas eller till och med dödas, vilket har förekommit – eller indirekt genom att anpassa sig efter de kriminella gängen.
I en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) som publicerades nyligen har man intervjuat boende i särskilt utsatta områden. Knappt en tredjedel – 32 procent – uppger att de upplever problem med skottlossning i det egna bostadsområdet. 38 procent upplever problem med öppen narkotikahandel i sitt bostadsområde, en verksamhet som har en stark koppling till skjutningar.
Därtill uppger 30 procent av respondenterna att man inte kan röra sig fritt i sitt bostadsområde på grund av kriminella. 42 procent av kvinnorna och 29 procent av männen känner sig otrygga vid en utevistelse i bostadsområdet en sen kväll. Det är en stor skillnad jämfört med genomsnittet för landet, där siffran är 30 respektive 9 procent.
Enligt Brå innehåller intervjuerna och fritextsvaren exempel på otrygghetsproblem som ”måste ses som exceptionella i relation till samhället i stort”: Det handlar om att garage eller utomhuspassager används som skjutbanor och om gator där bilar inte kan komma fram under vissa tider eftersom dessa blockeras av hotfulla narkotikaförsäljare.
Människor måste kunna röra sig fritt i sina bostadsområden och känna sig trygga i sina egna hem, oavsett var de bor. För det krävs att rättsstaten återtar sin auktoritet. Den parallella rättskipningen måste upphöra och de kriminella ska in bakom lås och bom. Polisen måste få mer resurser för att kunna sjösätta en nationell kraftsamling mot gängkriminalitet.
