Boscanin: Låt väljarna veta vad de röstar på

Det är problematiskt när ett parti efter valet flyttar sig långt ifrån den politik det gick till val på. Socialdemokraternas väljare röstade för avskaffad värnskatt lika lite som Centerpartiets väljare på landsbygden röstade för att återinföra den årliga höjningen av bensinskatten, skriver gästkolumnisten Aleksandra Boscanin.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Demokratisk legitimitet handlar inte främst om att få riksdagens stöd för sin politik, utan om att få medborgarnas. Stefan Löfvens (S) regering vilar dock även på ett historiskt svagt riksdagsmandat. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin och man måste gå närmare 40 år tillbaka i tiden för att hitta en svagare regeringskonstellation.

Räknas regeringsunderlaget in finns det en majoritet i riksdagen för regeringens politik, som delvis regleras i det så kallade Januariavtalet. Det förändrar dock inte det faktum att regeringens mandat är svagt.

I en undersökning genomförd av Aftonbladet/Inizio ansåg 48 procent av respondenterna att överenskommelsen var dålig – endast 41 procent ansåg att den var bra (21/1). 11 procent var tveksamma eller visste inte. Väljarna är uppenbarligen inte nöjda med överenskommelsen. För att få avtalet att framstå som mer rimligt har Löfven i sin retorik försökt få alternativet att framstå som allt mer extremt.

ANNONS

Nyligen kommenterade statsministern uppgörelsen i en intervju: ”Nu med Januariavtalet kan vi stå upp för ett samhälle med fria medier och oberoende rättsväsende, själva grunden för den liberala demokratin” (SvD 7/2).

Uttalandet tycks inte syfta på att överenskommelsen skulle innehålla viktiga åtgärder för att stärka demokratin. Den innehåller förvisso en punkt om att stärka medias oberoende samt en punkt om att stärka skyddet för demokratin och domstolarnas oberoende, men dessa skrivelser är inte särskilt konkreta.

Snarare handlar det om att demonisera M och KD och cementera den splittring inom borgerligheten som S lyckats åstadkomma. Sådan retorik borde inte enbart företrädare för M och KD markera mot, utan även företrädare för C och L om en annan regering än en socialdemokratisk någonsin ska vara möjlig.

I stället för att vara demokratins räddning är överenskommelsen ett symptom på de problem som finns inbyggda i det demokratiska systemet. Januariavtalet visar hur svårt det är för väljarna att veta vad deras röst kommer att få för konsekvenser.

Väljarna är medvetna om att kompromisser är ett måste (förutsatt att inget parti får egen majoritet), men hur långt är partierna beredda att gå? Vad kan de tänka sig att förhandla om och med vem? Uppgörelsen mellan C, L, S och Mp har gett oss svar på den frågan, men det är ett svar som väljarna i högre utsträckning borde ha fått innan de valde vilket parti de skulle lägga sin röst på.

ANNONS

Det är en svår balansgång för partierna som inte kan ge svar på hur de kommer att agera i varje möjligt scenario. Likväl är det problematiskt när ett parti efter valet flyttar sig långt från den politik som det gick till val på, särskilt om det är i frågor som är av stor betydelse för dess väljare.

Socialdemokraternas väljare röstade för avskaffad värnskatt lika lite som Centerpartiets väljare på landsbygden röstade för att återinföra den årliga höjningen av bensinskatten. En överenskommelse där alla tvingas överge stora delar av den politik som de gick till val på kommer inte stärka den liberala demokratin.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS