När festivaler omskrivs i media handlar det alltmer om de sexuella brott som begås, främst mot kvinnor, och allt mindre om musiken som spelas där. Sexuella ofredanden har blivit så vanligt förekommande att det till och med blir en nyhet när dessa uteblir – som på årets upplaga av Sweden Rock. I det hänseendet får Sweden Rock dock sägas vara ett undantag.
Efter årets upplaga av Bråvallafestivalen i Norrköping har polisen fått in 23 anmälningar om sexuellt ofredande, ett fall av sexuellt tvång och fyra fall av våldtäkt. Arrangörerna har nu gått ut med att det inte blir någon festival nästa år till följd av sexbrotten. Tydligare än så blir det inte att kvinnors säkerhet inte går att garantera. Därmed blir kvinnors rörelsefrihet också hotad.
Det är inte svårt att förstå varför man som arrangör känner att det är ohållbart att arrangera en festival under dessa premisser; vem vill bli förknippad med sexualbrott? Samtidigt måste man komma ihåg att det inte är festivalerna i sig som är grundproblemet – utan enskilda män och deras oförmåga att respektera kvinnor. Problemet kommer inte att försvinna för att Bråvalla ställer in, det kommer bara att flyttas till en annan plats.
I stället för att dela ut armband med budskap om att det är dumt att tafsa, eller uttala tomma ord om att beteendet inte är okej, krävs nu konkreta åtgärder: Öka antalet ordningsvakter och poliser på festivalerna. Sätt upp övervakningskameror. Lys upp mörka gångvägar. Ge polisen mer resurser att utreda sexualbrott. Och sluta dalta med förövarna. Höj lägstastraffen för sexuella brott, använd hela straffskalan i högre grad och ta bort straffrabatten för personer under 21 år.
Dessa åtgärder kommer att kosta. Men pengarna finns. Som ledarsidan tidigare har skrivit delar Statens musikverk ut bidrag till musikfestivaler som vill bli bättre på ”jämställd artistbokning”, det vill säga att boka kvinnliga artister (10/10 2016 och 22/6 2017). Totalt har 26 festivaler fått ett sådant stöd i år till en kostnad av 5,2 miljoner kronor.
Uppenbarligen finns det resurser när syftet är att främja spridningen av de politiska idéer som våra makthavare för närvarande sympatiserar med. Bättre vore att prioritera det som tillhör statens kärnuppgifter. Till att börja med bör bidraget för jämställd artistbokning slopas. I stället kan motsvarande summa delas ut i bidrag till de festivaler som vill öka tryggheten. Att det är hälften kvinnor på scen är en klen tröst för de kvinnor som inte ens vågar besöka festivalen.
