Boscanin: Kostsamt att misslyckas med integrationen

Länge hävdades att invandringen skulle bli lönsam på längre sikt. Men enligt en ny prognos från Pensionsmyndigheten kan pensionskostnaderna komma att fördubblas till följd av hög invandring från länder med låg utbildningsnivå.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Att de senaste årens flyktinginvandring varit kostsam på kort sikt är vid det här laget allmänt känt. Länge hävdades att den däremot skulle bli lönsam på längre sikt – när de som invandrat hit kommit i arbete – och det anfördes ofta som ett argument för en fortsatt generös migrationspolitik. Problemet är att många av de som kommer till Sverige inte kommer in på arbetsmarknaden och att de som gör det etablerar sig efter alldeles för lång tid; som det ser ut nu tar det nio år innan hälften av de utrikesfödda fått ett arbete (och då betyder det inte nödvändigtvis att det rör sig om en heltidssysselsättning). Som en följd av detta ser det ut som att pensionskostnaderna på sikt kan komma att fördubblas. Det visar en rapport som Pensionsmyndigheten författat på uppdrag av regeringen. Den inkomstbaserade pensionen berörs inte då den ligger utanför statsbudgeten, däremot påverkas den så kallade garantipensionen, bostadsbidrag och äldreförsörjningsstöd. I dag uppgår kostnaderna för detta till cirka till 43 miljarder kronor. Enligt Pensionsmyndighetens prognos kommer kostnaderna att uppgå till cirka 86 miljarder kronor år 2060. Prognosen är oroväckande och värd att ta på allvar. Men utfallet går att påverka. Pensionsmyndighetens beräkningar bygger på olika antaganden om hur många personer som kommer att invandra till Sverige och hur det väntas gå för dem på arbetsmarknaden. Dessa antaganden har inte uppstått i ett vakuum utan grundar sig i SCB:s befolkningsprognos och statistik över hur lång tid det tar för invandrade personer att få fast sysselsättning. Statens kostnader för pension är direkt kopplade till hur väl integrationen fungerar. Detsamma gäller för ett flertal andra utgiftsområden. Hur väl integrationen fungerar avgör i sin tur hur många människor vi kan ta emot de kommande åren utan att det blir en för stor belastning på våra grundläggande trygghetssystem; system som gör anspråk på att säkerställa att svenska medborgare kan få en dräglig tillvaro när de blir gamla, eller innan dess om de till exempel skulle drabbas av sjukdom som påverkar arbetsförmågan. En annan faktor som påverkar statens kostnader för grundskydd, utöver de som nämnts ovan, är pensionsåldern; högre pensionsålder ger lägre kostnader för staten. Det finns goda skäl att höja den i och med att vi blir friskare och lever längre. Många både kan och vill jobba längre men får inte göra det. En förändring av dagens regler skulle underlätta för de som vill fortsätta. Men det löser inte problemet med den bristfälliga integrationen, utan flyttar bara kostnaderna för den till en annan utgiftspost. Hur vi ska kunna ha en fungerande välfärd i framtiden är en ekvation som inte går att lösa om inte integrationen tas med i beräkningen. Det gäller inte bara för pensionerna utan också för till exempel sjukvården och skolsystemet som är beroende av gemensam finansiering. När den vuxna befolkningen ökar måste även antalet skattebetalare göra det.

ANNONS
ANNONS