Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Boscanin: Gratissemester inte EU:s uppdrag

    Att dela ut interrailkort skickar märkliga signaler om vad EU är och vill vara. Det är som att man vill köpa lojalitet gentemot unionen (för andras pengar!) istället för att åtgärda de brister som finns.
    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Vilka uppgifter bör EU ägna sig åt – och vilka bör undvikas? Frågan är relevant, inte minst med tanke på det utbredda missnöje som finns mot unionen och dess prioriteringar. 

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vi är många som i grunden är positiva till samarbete över nationsgränserna, men som är negativa till den riktning som unionen antagit; där samarbetet i många hänseenden blivit allt mer överstatligt och där märkliga prioriteringar ofta görs. Men i stället för att försöka förstå vad missnöjet grundar sig i fortsätter unionen att ägna sig åt sådant som inte ingår i dess kärnuppgifter.

    För drygt ett år sedan föreslog den tyska kristdemokraten Manfred Weber, som också är gruppledare för partigruppen för Europas kristdemokrater och liberalkonservativa (EPP) i Europaparlamentet, att alla 18-åringar ska få ett interrailkort i gåva när de fyller år. Syftet skulle vara att låta ungdomarna upptäcka Europas skönhet och mångfald. Det är anmärkningsvärt att ett sådant utspel kom från den höger som borde värna extra mycket om de offentliga medel som från början kommer från skattebetalarna.

    Vad som är än mer svårbegripligt är det breda stöd som förslaget har fått. Nu har EU-parlamentet och EU:s medlemsländer enats om att avsätta 12 miljoner euro i årets budget till ett försöksprojekt där utvalda 18-åringar ska få ett interrailkort (TT 5/1). EU-kommissionen har emellertid inte lagt fram något lagförslag ännu, utan ska återkomma med fler detaljer i slutet av mars.

    Att resa och se andra delar av kontinenten är berikande och bör bejakas – vilket EU i viss mån redan gör genom den fria rörligheten där EU-medborgare har rätt att studera eller arbeta i ett annat medlemsland. Att finansiera enskilda personers semesterresor är emellertid något annat.

    EU har inga egna pengar utan det är skattemedel som har avsatts till detta; skattemedel som respektive medlemsland hade kunnat använda till mer lämpliga ändamål som trygghet, skola eller vård. Att EU-politiker ens kan överväga att lägga pengar på interrailkort tyder på att man inte riktigt har förstått unionens roll.

    Att dela ut interrailkort skickar dessutom märkliga signaler om vad EU är och vill vara. Det är som att man vill köpa lojalitet gentemot unionen (för andras pengar!) istället för att åtgärda de brister som finns. Men vill man återupprätta förtroendet så är inte lösningen att strössla pengar omkring sig utan att kavla upp ärmarna.