Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boscanin: "Förtroende uppstår inte i ett vakuum"

Hur ett parti hanterar en fråga säger någonting om hur samma parti kan komma att hantera en helt annat fråga.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När man står inför ett val med olika fastslagna alternativ så kommer man alltid att välja det minst dåliga, oavsett om valet är bra i sig. I stället för att faktiskt välja, så väljer vi ofta bort; den stökiga skolan, den undermåliga vårdcentralen – eller odugliga partier.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta är värt att ha i åtanke när resultatet från Aftonbladet/Inizios undersökning om vilket parti som har högst förtroende i respektive sakfråga ska tolkas. Där ”äger” SD tre av åtta sakfrågor: försvar, migration och äldreomsorg. Det är mer än något annat parti; M äger två medan S, L och C äger en var – MP, KD och V ingen. Samtidigt är SD enda partiet som återfinns i topp tre i samtliga sakfrågor. Resultatet är uppseendeväckande, men knappast förvånande; SD har ända sedan sitt inträde i riksdagen vunnit mer och mer mark.

Det som är mest intressant med resultatet är emellertid inte antalet sakfrågor som respektive parti äger, utan hur stor förändringen i förtroende är. Moderaterna äger fortfarande jobben och ekonomin  – två tunga frågor  – men har tappat 10 respektive 15 procentenheter sedan hösten 2014 samtidigt som SD ökat sitt förtroende i dessa frågor med 8 respektive 13 procentenheter. Trenden ser likadan ut för Socialdemokraterna och Liberalerna: S äger fortfarande sjukvården men har tappat 6 procentenheter samtidigt som SD ökat med 11, L äger fortfarande skolan men har tappat 8 procentenheter samtidigt som SD ökat med 12.

C har vunnit miljöfrågan från Mp, men i övrigt tappar alla partier förutom SD förtroende i frågor som tidigare varit deras paradgrenar. Det är anmärkningsvärt att M tappar förtroende när det kommer till jobben och ekonomin samtidigt som SD flyttar fram sina positioner. Detta trots att SD inte profilerat sig särskilt tydligt i dessa frågor samtidigt som M:s politik bevisligen varit bra på flera sätt: jobbpolitiken ledde till hundratusentals nya jobb under deras år i regeringsställning och de lyckades få Sverige att klara sig genom finanskrisen.

En del av förklaringen torde vara att det är svårt att betrakta sakfrågorna som helt isolerade från varandra. Förtroende är inte något som uppstår i ett vakuum. Hur ett parti hanterar en fråga säger någonting om hur samma parti kan komma att hantera en helt annat fråga. Och det är inte bara den tidigare förda migrationspolitiken som har ”smittat av sig” på andra frågor; för Moderaternas del torde även försvaret vara en sådan fråga. Genom den styvmoderliga hanteringen av det som tidigare varit en moderat hjärtefråga skickades signalen till väljarna att moderata värderingar snabbt kan slängas överbord. Det är något som väljarna inte glömmer. Därför verkar många ha valt SD, eller kanske snarare valt bort de andra partierna.