Videon med asylaktivisten på Landvetter har delats av tusentals människor och setts av flera miljoner. Genom att vägra sätta sig ner på flygplanet försöker hon förhindra att en man utvisas till Afghanistan – och till slut får både aktivisten och mannen gå av flygplanet.
Elin, som aktivisten heter, hyllas nu av många som en hjälte. En av dem som berömmer henne är Anne Ramberg som är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund. På Twitter skriver Ramberg att ”Fler borde stå upp för det de tror på".
Ramberg skriver även följande, apropå en kommentar från Johan Forssell (M) om att demokratiskt fattade beslut ska respekteras i en rättsstat: ”I en rättsstat ska staten respektera mänskliga rättigheter. I en rättsstat råder yttrandefrihet. I en rättsstat vågar människor reagera mot ”demokratiskt” fattade beslut. En demokratisk rättsstat ställer nämligen krav på kvalitén i lagstiftningen och på en god rättstillämpning”.
Det är emellertid skillnad på att använda sin yttrandefrihet för att försöka väcka opinion och på det sättet åstadkomma förändring – och att ta lagen i egna händer. Att Ramberg försvarar agerandet tyder på bristande respekt för rättsstaten, vilket är något som rimmar illa med hennes uppdrag som generalsekreterare i advokatsamfundet. I vilka andra situationer anser Ramberg att man kan ”reagera” mot demokratiskt fattade beslut?
Man kan fråga sig på vilket sätt Sveriges migrationspolitik inte är "demokratisk" och hur kvalitén i lagstiftningen och rättstillämpningen brister, vilket Ramberg tycks anse. Det är inte odemokratiskt att ha en reglerad invandring – i så fall skulle det knappt existera några demokratier. En reglerad invandring innebär perdefinitionatt den som inte har skyddsskäl, eller uppfyller andra villkor för att få stanna,ska utvisas.
Eftersom Sverige de facto är en rättsstat kan ett utvisningsbeslut från Migrationsverket överklagas: Först går Migrationsverket igenom överklagandet för att se om beslutet ska ändras, om myndigheten inte anser att det finns skäl att ändra beslutet prövas det sedan i domstol. Är man sedan inte nöjd med migrationsdomstolens dom kan den överklagas till Migrationsöverdomstolen som har möjlighet att pröva fallet om det saknas vägledning eller om migrationsdomstolen har prövat ärendet på fel sätt.
Den som söker asyl i Sverige har alltså rätt att få sin sak prövad av två instanser och möjlighet att få sin sak prövad av en tredje. Om samtliga instanser kommer fram till att det saknas skyddsskäl är det rimligt att personen utvisas. Experter på våra myndigheter torde vara bättre lämpade att avgöra om en utvisning kan genomföras än en aktivist. Att utvisa någon till Afghanistan är inte att likställa med en dödsdom – vilket aktivisten hävdade – då det finns delar i landet som bedöms som säkra.
Sverige är en demokratisk rättsstat och lagarna måste respekteras även om man själv inte håller med. Hur skulle det se ut om alla följde Rambergs uppmaning att stå upp för det man tror på – även om det innebär att ta lagen i egna händer?
