Något som borde vara uppenbart vid det här laget är att politik måste förankras bland de människor som påverkas av den. Det blev inte minst tydligt under migrationskrisen 2015, där många små kommuner tog emot många migranter på kort tid. Det blev ansträngande för välfärden och skapade frustration hos många invånare. Många uppfattade det som att regeringen drivit en migrationspolitik som inte tagit hänsyn till vad människor faktiskt tyckte och tänkte.
Ett annat tydligt exempel på politisk okänslighet inför allmänhetens uppfattningar är Västlänken. Trots folkliga protester drevs tunnelprojektet igenom. Motståndarna ansågs vara bakåtsträvande surgubbar.
Nu håller politikerna på att göra om samma misstag, fast på ett annat politikområde: vindkraften. På tisdagen presenterades en ny utredning som föreslår att företag lättare ska kunna sätta upp vindkraftverk.
LÄS MER: Vindkraftarmadan är ett gigantiskt experiment
Kommunerna ska inte längre ta hänsyn till hur en vindkraftspark påverkar naturmiljön, utan endast om bygget utgör en ”rimlig markanvändning”. Hur vindkraftverken påverkar djurlivet är inte längre något som kommunen har något att säga till om. Det blir upp till myndigheten som prövar ansökningstillståndet att avgöra.
Kommunen ska inte heller kunna dra tillbaka ett beslut. Ett godkännande ska vara bindande. Därmed kan kommunpolitikerna inte ändra sig om de märker att kommuninvånarna är missnöjda och protesterar.
Sammantaget kan man säga att makten om vindkraften lyfts från kommunen till tillståndsmyndigheten och till företagen.
LÄS MER: Vindkraftskramarna riskerar bli ett hot mot svensk välfärd
Vindkraftverk är ibland impopulära bland de som bor i närheten. Ett färskt exempel är den planerade vindkraftsparken på Skottfjället i Bohuslän, som Bohuslänningen rapporterat om. En majoritet av politikerna i Munkedal ställer sig bakom projektet, som innebär att åtta stycken 220 meter höga vindkraftverk ska byggas.
Men markägarna protesterar. De gigantiska vindsnurrorna kommer att ligga en till två kilometer från fastigheterna. De boende är oroliga för att värdet på fastigheterna sjunker och att de kommer att störas av buller (Bohuslänningen 8/5). Liknande exempel finns i hela landet.
Vindkraftsbygge föregås ofta av många och långa turer eftersom kommunerna enligt miljöbalken har veto. Detta för att säkra det kommunala självstyret. Men nu kan det alltså bli ändring på det.
Syftet med utredningen är att förenkla processen för företagen att bygga vindkraft. Som det är i dagsläget kan det ta flera år från att ett företag vill anlägga en vindpark till dess att den står klar. Med det nya förslaget blir det smidigare och enklare för företagen.
På så vis flyttas makten över miljön från kommuninvånarna till företag och myndigheter. Att kommunen kan stoppa ett vindkraftsprojekt när som helst är så klart frustrerande för den som vill bygga. De förlorar pengar och kan inte planera sina investeringar.
Men de människor som får sin hemmiljö förstörd av vindkraftverken förlorar också något när makten flyttas uppåt. De riskerar inte bara att se sitt landskap förändrat, utan också att drabbas av en känsla av att deras åsikter inte spelar någon roll. Att besluten fattas av företag och myndigheter utan att den som bor i området har något att säga till om.
Det är inget fel med att bygga vindkraft. Den kan fungera som ett bra komplement till den klassiska svenska klimatneutrala och billiga energimixen med vatten- och kärnkraft. Vindkraften har dock närmast fått en helig status i energipolitiken. Per Bolund (MP) vill att kärnkraften fasas ut helt, bland annat genom massiv utbyggnad av vindkraftverk.
När sådana storslagna projekt ska genomdrivas kommer de människor som faktiskt drabbas av besluten i kläm. Det är ett framgångsrecept för politikerförakt.
LÄS MER: Politisk ignorans skapar elbrist i Göteborg
LÄS MER: Vindkraftens ljudliga baksida
