Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson: Bli arg, jättearg

Ordning och reda, rektorer och föräldrar som blir arga – det är sådant som hjälper mot mobbning i skolan.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I den populära podcasten ”Kära barn” ställs återkommande frågan om hur man ska hantera att ens barn utsätts för trakasserier, utfrysning eller ren och skär mobbning. Den luttrade barnexperten (terapeut och barnmorska) Louise Hallin understryker alltid hur oerhört skadligt det är med mobbning. Svårigheter av olika slag kan hjälpa barn att utvecklas, men mobbning är bara destruktivt. Den skär djupa jack i självkänslan. Därför är det så viktigt att få mobbning att upphöra så fort som möjligt.

Det sker inte genom så kallad medling. Det sker inte genom att barnen får göra värderingsövningar. Det sker inte heller genom att kalla in kamratstödjare. I en sex år gammal rapport fastslås att dessa metoder är verkningslösa eller till och med kan förvärra situationen. Ändå, menar Skolverket, används metoderna fortfarande på sina håll, rapporterar Vetenskapsradion (20/2).

Det som enligt rapporten kan fungera är sådant som antimobbningsteam, personalutbildning och – föga förvånande – rastvakter och ordningsregler.

En annan sak som fungerar är vuxna som blir riktigt arga. Det ska inte råda några som helst tvivel om att beteendet är fullständigt oacceptabelt. Det ska inte medlas och kamratstödjas – det är mobbaren som inte ska få en lugn stund förrän mobbningen har upphört.

Rektorer har det fulla ansvaret för att inga elever utsätts för systematiska trakasserier. Men om skolan inte vill eller förmår sätta stopp och mobbningen fortsätter, måste den som mobbas få byta skola. Det borde vara mobbaren som omplaceras – jo, såklart – men hur det borde vara hjälper inte den som är utsatt. Föräldrar till barn som mobbas måste först och främst försäkra sig om att situationen omedelbart förändras för barnet.