Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Jonas Lindstedt
Bild: Jonas Lindstedt

Mathias Bred: Biskopen sviktar i respekten för yttrandefriheten

Retoriken ligger farligt nära islamisters uppfattning att muslimer inte kan leva ett värdigt liv i Sverige.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Paludans fortsatta koranbränningar ställer det offentliga Sverige i en svår situation. Handlingen att bränna en helig skrift må vara upprörande och förkastlig men faller inom yttrandefriheten. Man kan tycka att det är moraliskt fel men i Sverige begår den som bränner en helig skrift inget brott. Att visa sympati för dem som är upprörda och samtidigt stå upp för yttrandefriheten blir därför ingen lätt balansgång.

Någon som misslyckades med den balansgången är biskopen i Göteborgs stift, Susanne Rappmann. Hon har tillsammans med muslimska företrädare skrivit under ett uttalande som ligger på stiftets hemsida och som i delar är formulerat på ett dubbeltydigt, nästan försåtligt sätt.

Uttalandet börjar till exempel med att beskriva Paludans koranbränningar som ”islamofobiska hatattacker mot muslimer och Koranen”. Beskrivningen förstorar upp Paludans provokationer. Formuleringen påminner om hur islamister gärna beskriver all kritik mot islam som islamofobi och som riktat mot muslimer generellt. Varför ska Göteborgs stift acceptera den tankefiguren? Om någon skulle stå på Frölunda torg och förstöra en bibel skulle biskopen knappast kalla det för en hatattack mot kristna. Man behöver inte göra saker värre än vad de är.

I uttalandet på stiftets hemsida betonas sedan yttrandefrihetens betydelse för demokratin, vilket förstås är bra. Men därefter följer en bisats: ”att använda den för att så hat och splittring är att missbruka den och hotar religionsfriheten”.

LÄS MER: Kravallerna beror inte på Paludan

Det är en problematisk formulering. Att smäda och häckla religion är knappast att missbruka yttrandefriheten. Religionskritik, också sådan som förargar, är en grundsten för yttrandefriheten. Och varför skulle det förresten hota någons religionsfrihet? Paludan har inte hindrat någon från att utöva sin religion.

Mot slutet av biskopens uttalande kommer så ytterligare en märklig formulering.

”Vi från Göteborgs stift, Svenska kyrkan, vill uttrycka vår solidaritet med våra muslimska systrar och bröder. Vi ser de lidanden ni går igenom och förstår att detta är ett hot mot era möjligheter att leva värdiga liv.”

Här är biskopen verkligen nära en islamistisk retorik. Menar hon verkligen att yttrandefrihet hotar muslimers möjligheter att leva värdiga liv i Sverige? Det går att leva ett värdigt liv även vetandes att någon dåre bränner heliga skrifter i andra änden av staden. Det visade ju inte minst Göteborgs muslimska befolkning när Paludan genomförde sin provokation. Det blev inga upplopp.

Det är lätt att känna särskild sympati med de kristna företrädarna i de här sammanhangen. De vill inte stöta sig med muslimska företrädare utan använda tillfället att vinna förståelse. Men det är viktigt att en institution som Svenska kyrkan inte faller in i ett språk som förstärker islamistiska idéer om muslimer som orättvist behandlade och förvägrade att leva värdiga liv. Det är att förtala den liberala demokratin och faktiskt också att spä på den polarisering som man säger sig vilja motverka. Biskopen i Göteborg borde aldrig ha skrivit under uttalandet.

LÄS MER: Nyttiga idioter går i Paludans fälla