Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson är ledarskribent på GP:

Susanna Birgersson: Birgersson: Valet står inte mellan DÖ och SD

Alliansen borde försöka påverka hur landet styrs i stället för att hoppas på att allt ska gå åt skogen.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Förra veckan presenterade regeringen den budget som kommer att röstas igenom senare i höst. Kritiken har varit massiv. Bland annat används hopplöst inaktuella prognoser från Migrationsverket, vilket gör att det pyttelilla överskott som finns budgeterat kommer vändas i underskott på nolltid. Det kanske allvarligaste är att Konjunkturinstitutet beräknar att antalet sysselsatta kommer att minska med 20 000 personer till följd av regeringens skattehöjningar.

Det är en undermålig budget, byggd på en osammanhängande politik, framförhandlad i en dysfunktionell partikonstellation, under ledning av en för uppgiften illa rustad statsminister.

Allt detta vet och ser allianspartierna. Men inom ramen för Decemberöverenskommelsen har de lovat att släppa igenom minoritetsregeringens ekonomiska politik, hur den än ser ut.

Skälet till överenskommelsen är att isolera Sverigedemokraterna. Men det är inte det enda. De borgerliga oppositionspartierna vill inte smutsa ner sig. Tillbakalutade vill de kunna betrakta hur regeringspartierna drar åt olika håll och misslyckas med att åtgärda allvarliga samhällsproblem.

En av demokratins pelare är en livskraftig opposition. Men i svensk politik innebär det tydligen att inte engagera sig i landets styre. Passivt hoppas oppositionspolitikerna att allt ska gå åt skogen. Därigenom antas en borgerlig valseger vara säkrad om tre år.

Inte särskilt ansvarsfullt.

”Jamen, vad vill ni, tycker ni att vi ska samarbeta med Sverigedemokraterna?”, gastar de kränkta allianspolitikerna.

Inte alls. Det finns fler alternativ. Här är ett:

I morgon presenterar den danska regeringen sitt förslag till budget, den så kallade ”finansloven”. Därefter följer en tid av förhandlingar. Vanligtvis får flera partier gehör för någon eller några av sina hjärtefrågor. När budgeten är färdigförhandlad i december får den sannolikt stöd av en ordentlig majoritet av folketingets ledamöter.

Det finns många fördelar med detta tillvägagångssätt. En minoritetsregering tvingas förhålla sig till valresultatet. Processen är transparent och det är tydligt vad regeringen vill samt på vilka punkter den måste vika sig. Det är också tydligt hur duktiga partierna utanför regeringen är på att sätta avtryck i budgeten. I Danmark förväntas väljarna nämligen belöna framgångsrika oppositionspolitiker som visat sig kunna ingå blocköverskridande överenskommelser.

I Sverige har vi nått en punkt där klassisk blockpolitik inte längre fungerar. Decemberöverenskommelsen är konstgjord andning. Det har blivit dags att anpassa politikens arbetssätt efter en ny parlamentarisk verklighet.