Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Susanna Birgersson: Birgersson: Pleijel har ingen skolplan

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är provocerande att höra Karin Pleijel (MP), ytterst ansvarig för skolan i Göteborg, kommentera situationen i SVT. Leende berättar hon att det kommer en stor skolsatsning nästa år, att hon verkligen hoppas att den ska göra nytta, och att politikerna ser över organisationen, eftersom de trots allt inte är "helt nöjda med hur styrning och ledning fungerar i vår stad".

Maken till otydlig handlingsplan får man leta efter.

Rektorn på Sandeklevsskolan, Lotta Björk, ler inte. Hon berättar om lärare som gör sitt allra yttersta för att få verksamheten att gå runt. Det fungerar nätt och jämnt – och är fullständigt ohållbart i längden.

Problemen är varken okända eller nya. Skolorna med störst utmaningar och lägst skolresultat får dra det tyngsta lasset när ett allt större antal nyanlända barn och ungdomar ska beredas utbildningsplatser. Merparten av alla extraresurser går till dessa elever, som har stora behov av både pedagogiska och sociala insatser. 

100 extra miljoner utlovades i somras, men det mesta tycks ha försvunnit på vägen. Pleijel förklarar att stadsdelsnämnderna vet bäst själva hur pengarna bör fördelas mellan olika verksamheter. Det är möjligt men i så fall är det ohederligt att låtsas öronmärka pengar som sedan används till allt möjligt annat. 

De gröna Göteborgspolitikerna har framför allt gjort sig kända för att markera mot alla varningar om att det skulle vara fullt i mottagningssystemet. Men i det här läget bör Pleijel och de andra politikerna koncentrera sig på att lösa de faktiska problemen. Det vore klädsamt om de förmådde utstråla en gnutta krismedvetenhet och beslutsamhet. 

Visst, bostadssegregationen är en del av problemet, men den kommer inte den rödgrönrosa ledningen åtgärda inom överskådlig tid. Här krävs reformer för att runda den. Det behövs en mer handfast fördelning av de nyanlända eleverna på fler skolor. Ja, det kan betyda att en del får längre resväg. Det är det värt. Ja, det kan betyda att reglerna för kösystem utmanas en smula. Det är det också värt.

En annan tänkbar åtgärd är att de nyanlända eleverna inte placeras ut i vanliga klasser så förtvivlat snabbt. Med tanke på hur många av dem som går ut grundskolan utan godkända betyg vore det sannolikt gynnsamt att ge dem mer förberedelse innan de slussas ut i det vanliga skolsystemet. "Historiskt stora satsningar", som politikerna utlovar, är meningslösa om ingen gör något åt de strukturella problemen.